Inom sociologin finns ett uttryck som heter ”tomt arbete”. Det beskriver tiden du är på jobbet, men inte sysslar med att jobba. När du tittar på Facebook på kontorsdatorn, smiter in på muggen och kollar din ipad eller sitter på långa, meningslösa möten – då genomför du tomt arbete. Det är ett fenomen som sprider sig till allt större delar av arbetslivet. För något år sedan blev en tysk flygledare påkommen med att sitta och porrsurfa under större delen av sin arbetsdag. Först uppstod en offentlig vrede över själva porrsurfandet, men sedan kom eftertanken: var inte den egentliga skandalen att han kunde sköta sitt arbete samtidigt? Att det var så innehållslöst?
Författaren Stephan Mendel-Enk har i sin nyutkomna novellsamling ”Meningen med jobbet” ett skarpt öga för just det tomma arbetet. I en novell skickar en marknadschef på Tele2 hundra mail om hur en fem rader lång presentationstext ska se ut i en reklambroschyr. I en annan ägnar en blivande chef på Boverket timmar åt att diskutera lunchmenyn på restaurangen bredvid. I en av novellsamlingens allra roligaste texter, ”Vett och etikett på arbetsplatsen”, konstaterar Mendel-Enk att arbetslivsexperter brukar säga att ”förr var man tvungen att vara på fabriken när maskinerna satte igång. Så är det inte längre. Numera kan man koppla upp sig och arbeta varsomhelst.” Men, varnar Mende-Enk, ingenting är mera felaktigt. Ju mera tid du är på kontoret ju duktigare kommer din arbetsgivare tycka att du är. Vad du gör där är av mindre betydelse. Det är till exempel bättre att sitta på kontoret och spela Counterstrike än att vara hemma och jobba. Som läsare inser man att texten bara delvis är parodisk.
”Meningen med jobbet” är en samling riktigt roliga texter. Mendel-Enk är bra på att göra läsaren uppmärksam på märkliga förändringar i vardagen. Som att alla kaffeautomater plötsligt fått pekskärm. En teknisk landvinning? Really? Eller att alla tvålflaskor numera sitter i stålställning på toaletterna? Vad är det egentligen man vill undvika – förslitningsskador i handleden?
Men trots att Mendel-Enks noveller är skarpa och ofta mitt i prick så uppstår en viss enformighet efter ett tag. Texterna är korta – sällan mer än två tre sidor – och bygger nästan alltid på att författaren stoppar in själlöst management-språk på ett oväntat ställe. ”Meningen med jobbet” är med andra ord inte en bok som passar för sträckläsning. Men kniper man en lite då och då, på bussen eller – varför inte – under de innehållslösa timmarna på kontoret garanteras både ett och annat gapflabb.