En vilja att skapa världen på nytt

Med Blonde (2001) fick Joyce Carol Oates sitt definitiva genombrott för en bred svensk publik. Kanske är det dessa nya läsare som Stig Björkman har i tankarna då han nu ger ut intervjuboken Joyce Carol Oates: Samtal med Stig Björkman.Förutom intervjuerna med Oates, som gjorts via fax och telefon och vid personliga möten i hennes hem utanför Princeton, där hon undervisar vid universitetet, innehåller boken ett antal essäer om hennes romaner, samt en bibliografi.Även om en viss uppmärksamhet ägnas åt hennes uppväxt på ett småskaligt jordbruk utanför New York är det framför allt hennes skrivande som såväl essäerna som intervjuerna handlar om, och då i synnerhet de stora linjerna, genomgående teman och återkommande motiv och gestalter.UtvecklingsberättelserStig Björkman tar bland annat fasta på att hennes böcker ofta antar formen av utvecklingsberättelser, inte sällan med unga kvinnor på tröskeln till vuxenlivet i centrum, och att hennes romanfigurer ofta är enstöringar som väljer att på egen hand forma sitt öde. Framför allt är emellertid Björkmans bok en påminnelse om i hur hög grad Oates är en samhällsengagerad, rentav politisk författare, ständigt sysselsatt med att beskriva det USA hon lever och verkar i. Hennes roman-karaktärers öden är oupplösligt förbundna med den sociala och politiska verkligheten, och hennes böcker är ett prisma i vilket hon studerar den amerikanska kulturen och de amerikanska värderingarna, drömmarna och myterna."Joyce Carol Oates tycks ha en plan", skriver Björkman. "Hon verkar att i sin enastående och rikt orkestrerade produktion vilja fånga in och levandegöra och föreviga hela det moderna USA i alla dess komplexa sammanhang."Överflödande skaparglädjeEtt annat återkommande tema i boken är Oates fantastiska produktivitet. Förutom sextio sjuttio romaner och novellsamlingar har hon skrivit barn- och ungdomsböcker, essäsamlingar, lyrik, pjäser och till och med ett libretto för en opera. Björkman jämför henne med Balzac, och spekulerar i om hon inte i likhet med honom har en ambition att kartlägga samhället och ge en sann bild av hela den mänskliga tillvaron. Mer än något annat är det emellertid själva lusten till skrivandet, den överflödande skaparglädjen, som tonar fram som Oates främsta drivkraft.Trots att Joyce Carol Oates mångsidiga och omfångsrika författarskap är en, med Björkmans egna ord, "mäktig läsfrukt, överväldigande i alla ordets bemärkelser", ger boken en tämligen god överblick över hennes litterära produktion. En viss tonvikt läggs vid hennes tidigare böcker, och vid de som aldrig givits ut i Sverige. Som Stig Björkman påpekar har bara hälften av Oates romaner översatts till svenska, men däremot alla hennes deckare under pseudonymen Rosamond Smith, vilket kanske säger en del om vad det är för krafter som styr bokutgivningen.ÖppenhjärtigtDenna fokusering på för svenska läsare relativt okända böcker, gör visserligen att man får en tydligare bild av Oates författarskap, samtidigt är det utan tvekan mer givande att läsa Oates kommentarer och Björkmans analyser av de böcker som man faktiskt har läst. Man kan också fundera över vem det egentligen är som boken är tänkt att vända sig till. Om det är de läsare som kanske först kommit i kontakt med Oates genom Blonde är boken sannolikt för avancerad, men om det är de som redan är förtrogna med Oates litterära universum är den möjligen för grundläggande.Invändningarna till trots får man ändå säga att boken vidgar synen på både människan och författaren Joyce Carol Oates. I samtalen med Björkman berättar hon öppenhjärtigt såväl om sin barndom och bakgrund som om sina litterära influenser och sin vardag som författare, hur hon planerar sina böcker och lägger upp arbetet, och hur det är att leva med dubbla identiteter — författarjaget Joyce Carol Oates och sitt privata jag, Joyce Smith, professor i engelsk litteratur och sedan mer än fyrtio år gift med studiekamraten Raymond Smith.Djupt engagerad humanistI boken finns förstås också en del intressanta upplysningar av mer kuriosabetonad natur, till exempel varför hon började skriva under pseudonymen Rosamond Smith, vilken av sina romaner hon är mest nöjd med, vad som gav henne idén till boken om Marilyn Monroe och hur hon från början hade tänkt sig att den skulle se ut. Stig Björkman blandar också in en del personliga reflektioner och intryck av Joyce Carol Oates, vilket gör att porträttet av henne fördjupas.Fram tonar bilden av en nyfiken och skarpsinnig, djupt engagerad och ständigt debatterande humanist med starka och stridbara åsikter. Men framför allt ger hon intryck av att vara en människa som alltid arbetar, som lever i och för sitt skrivande, och som mer än något annat drivs av en obändig vilja att ständigt skapa världen på nytt i sina böcker.