En växelsång om liv och död

Pernilla Glaser debuterade 1995 med romanen Robson, en berättelse om två unga människor i början av livet och förälskelsen, vars tillvaro slås i bitar av en obotlig sjukdom. Döden, men även kärleken, står i fokus även i hennes andra roman, Om natten. Den handlar om halvsystrarna Fredrika och Ingrid-Marie som båda bär på en känsla av att befinna sig i tillvarons utkant. Ingen av dem känner sig riktigt närvarande i sig själva, och ingen vet vad de egentligen vill ha ut av sina liv. Fredrika hanterar sin vilsenhet och känsla av utanförskap med att hänge sig åt ett intensivt nattliv. Ständigt hungrig, längtande, drömmande rör hon sig rastlöst från den ena upplevelsen, den ene mannen, till den andra, utan att finna det hon söker.Ingrid-Marie däremot har gett upp. Hon har bestämt sig för att begå självmord, och inväntar nu bara i stillhet det rätta ögonblicket.Om natten är en på samma gång vemodig och sprudlande berättelse, en växelsång om liv och död, förväntan och uppgivenhet, framtid och förflutet. Pernilla Glaser rör sig stilsäkert mellan de olika stämningslägena, och låter berättelsen glida mellan de skilda språkliga och existentiella nivåerna. Fredrikas berättelse sker i tredje person, Ingrid-Maries i första. Fredrikas handlar om livet och nuet, Ingrid-Maries om döden och det förflutna. Fredrika rusar genom livet i ett försök att hinna upp och hålla kvar den framstörtande tiden, och hennes tillvaro utvidgar sig hela tiden kring hennes expansiva jag och rastlösa frihetslängtan. Ingrid-Marie har stannat och stelnat, och hennes livsrum är så litet och förtorkat att det inte ens rymmer ett ögonblicks tvekan inför det stundande självmordet.Förhållandet till kroppenDet är i spänningsfältet mellan dessa motsatser som boken utspelar sig, även om det samtidigt finns en gemensam grundton i de båda flickornas berättelser. Om natten beskriver egentligen två skilda strategier att hantera samma grundläggande otillfredsställelse. Ett plan där de båda flickornas ångest sammanstrålar är i det antydda missnöjet med den egna könsidentiteten. Det distanserade förhållandet till kroppen är ett återkommande motiv. Ingrid-Marie beskriver kroppen som en kappa av kött och blod, Fredrika kallar den en maskeradkostym, även om detta inte hindrar henne från att utforska dess erotiska möjligheter.Ytterligare något som binder dem samman är uppväxten i en radikal familj där man går på FNL-träffar, dricker vin ur muggar av blålera och kallar barnen till "möten" där man avkräver dem ursäkter för att de behandlat styvpappansom luft. I väntan på sin död tänker Ingrid-Marie tillbaka på den tid då hennes ensamhet och känsla av utanförskap grundlades, liksom de destruktiva mönstren att hantera smärta som hon förde med sig upp i vuxenlivet. Skildringen av barnets maktlöshet inför de välmenande men kvävande föräldrarna tillhör bokens starkaste kapitel.Om natten är en väl sammanhållen roman, säkert förankrad i den vilsenhet och obestämda livsleda som är dess grundackord. Pernilla Glaser varierar och utvecklar skickligt sitt tema. De centrala konflikterna och bekymren, vilka många unga av i dag säkert kan känna igen sig i, hanteras med ett rakryggat allvar, trots att de ofta kan förefalla nog så triviala.SvårbegripligtGestaltningen genomsyras av medkänsla och respekt och en anmärkningsvärd brist på sentimentalitet. Porträttet av den kyliga Ingrid-Marie som sakligt förbereder sin egen död är i allra högsta grad minnesvärt, men känns samtidigt ofullständigt.Det glas som skiljer henne från livet skiljer henne tyvärr också från läsaren, och hennes handlingar är svåra att förstå, trots att Pernilla Glaser söker efter förklaringar i barndomen såväl som i en misslyckad kärlekshistoria. Utförandet är dock alltför ytligt och lättvindigt. Det är svårt att se hur en gråtande styvpappa och en flirt som mynnar ut i besvikelse kan driva någon till självmordets brant.Men det faktum att det inte är i alla delar begripligt hindrar inte att det ofta är starkt, så starkt att det får sägas vara en bedrift att Glaser till slut ändå lämnar läsaren med ett visst hopp — även i bokstavlig bemärkelse. Om natten börjar och slutar med att Fredrika kastar sig ut i luften. Skillnaden är att på bokens första sida känns det som ett tungt fall nedåt, på den sista snarare som ett språng upp och ut.