En uppländsk hembygd

De som är från Nora socken, Upplands nordvästligaste, får alltid finna sig i missförstånd. Säger man bara Nora, så tror folk att det gäller Nora stad i Västmanland eller kanske det Nora som ligger i Ångermanland. Talar man däremot om Tärnsjö, tätortens namn, så svaras det med hänförda ord om Ingemar Stenmarks Tärnaby eller också något om Tärna folkhögskola i Västmanland. Själv säger jag därför alltid Nora-Tärnsjö när det frågas efter mitt ursprung. Den terminologin har man också brukat, när man i sommar på orten utgivit en ny hembygdsbok.Detta verk är egentligen en komplettering av en tidigare lärobok för skolorna, som hette Vår hembygd Nora och som kom i sin andra upplaga 1960. Tillägget är välbehövligt ty mycket har hänt i socknen under de senaste fyra decennierna.Men man har också blickat tillbaka och tagit upp flera teman, som inte fick plats i den gamla boken.För den som har sina minnen främst från 1930- och 40-talet erbjuds här ett rikligt smörgåsbord av bilder och fakta, som gör att man blir helt nostalgisk. Tänk, där ser jag min kusin Gudrun Birke, som står på trappan till Noréns affär, medan ingången till butiken ännu låg åt torget till. Hon bjuder kompisen Åke Hedlund på karameller ur en påse. Och där sitter bestämt min far bland åhörarna när man invigde idrottsplatsen Furuvallen den 18 juni 1939. Den gamla cementfabriken finns också med,den som jag alltid tänker på, så fort jag hör ordet fabrik. Ja, så kunde man fortsätta i oändlighet men det vore knappast roande för andra än dem som var med på den tiden, i just den trakten.Sveriges första hemvärnI ett vidare perspektiv bör man fråga sig, vad som är speciellt för Nora-Tärnsjö? Historiskt är det kanske att Olof Krans föddes här, han som särskilt dokumenterade Bishop Hill-verksamheten i bild. Hans föräldrahem finns på hembygdsgården och inte långt därifrån ligger ett litet men välordnat Krans-museum. I Nora grundades också Sveriges första hemvärn under andra världskrigets begynnelseskede. Industriell garvning har gamla anor i Tärnsjö och här finns landets enda sadelmakeriutbildning. Det mest sevärda är ändå naturen, älven, Ingbo kvarnkällor, Färnebofjärdens nationalpark, baden, djurlivet. Allt detta kan man alltmera njuta av nu, sedan man tycks ha bemästrat de mycket omskrivna entomologiska hindren.Den nya hembygdsboken är resultatet av ett beundransvärt gott och mångsidigt grupparbete. Några anmärkningar kanske, i marginalen. En smula fegt undviker man att tala om länstillhörigheten, ett problem som gäller hela Heby kommun. För mig har alltid Nora-Tärnsjö varit uppländskt. Lyssna bara på dialekten! (Många roliga prov på den återges för övrigt i boken.) Inte har den påverkats av den länsindelning Gustav Vasa ordnade med i avsikt att försörja Sala silvergruva!Rekommendabel bokDen här boken rekommenderas livligt både för Norabor och "oknuga", dvs utsocknes. Tyvärr har man underlåtit att nämna tryckår och ISBN-nummer, varför den kan vara svår att komma åt på biblioteken. Men på Hembygdsföreningens postgiro, som är 2 44 08 — 7 , kan man sätta in 300 kr, så kommer den på posten.