En stor mans vardagliga minnen

En av 1800-talets mest inflytelserika vetenskapsmän - som sådan framstår Charles Darwin världen över i dag när vi firar 200-årsminnet av hans födelse. Utvecklingsidéer hade lagts fram långt tidigare men ingen hade så som han inte bara satt dem i system utan också grundat dem på samvetsgrant bokförda materialsamlingar och konkreta iakttagelser. Det som en gång framstod som en farlig villolära är i dag helt accepterad av alla upplysta personer. Det banbrytande arbetet Om arternas uppkomst gavs ut 1859 och hans andra stora verk, Människans härkomst, 1871,

Båda dessa föreligger sedan länge i svensk översättning och ingår i förlaget Naturoch Kulturs serie Levande litteratur, och i samma serie har just utkommit en reviderad översättning av Darwins Självbiografi.
Det är en både till omfång och pretentioner ganska anspråkslös bok skriven sent i författarens liv med tanke enbart på den närmsta familjekretsen. Somliga kapitel som huvudsakligen handlar om hans vidsträckta kontaktnät med samtida vetenskapsmän och diverse prominenta personer är av mindre intresse medan de som berör hans familj och allmänna levnadsgång är desto mer givande.

Särskilt minnesvärt är porträttet av fadern, doktor Robert Darwin, som drev läkarpraktik i Shrewsbury, där unge Charles växte upp. Kroppsligen var fadern en jätte efter den tidens mått: 190 centimeter lång och vägde omkring 150 kg. Han ägde en utomordentlig intuition och ett vinnande sätt som gjorde honom mycket omtyckt av patienterna. Dessutom tjänade han gott om pengar på sin praktik så att hans son mycket väl skulle kunnat leva ett sorglöst liv utan att bekymra sig om sin försörjning. Men det dög inte. Efter skolan skickades han av sin far till Edinburgh för att studera medicin, men efter att blek om nosen ha bevittnat sin första obduktion fick han nog.
Nästa försök från faderns sida var universitetet i Cambridge, där Charles skulle läsa till präst. Men den planen avbröts av ett erbjudande om att följa med på forskningsfartyget Beagles fleråriga färd i sydliga farvatten. De omfattande geologiska och zoologiska samlingar Darwin medförde från denna färd bildade den konkreta basen för hans utvecklingsteori och kom att bestämma resten av hans yrkesliv. Eftersom han tidigare redogjort för färden i en särskild bok förbigår han den i Självbiografin.

Det Darwin har att säga om sin personliga utveckling är ganska magert men kompletteras i den svenska utgåvan av ett utmärkt och fylligt förord av Nils Uddenberg. Anmärkningsvärt är hur den normalt friske Darwin med åren förvandlades till en folkskygg hypokondriker som isolerade sig i sin egendom Down House i Kent sydost om London. En annan egendomlighet bestod i att den en gång entusiastiske poesi- och musikälskaren Darwin på äldre dagar tappade allt intresse för dessa konstarter. Den enda form av skönlitteratur han kunde med var romaner med lyckligt slut och helst en vacker kvinna som huvudperson. Någon kvinnokarl var han dock inte för egen del. Sin mor förlorade han när han var bara åtta år gammal och en älskad dotter blev bara tio år. Om hustrun har han inte mycket att säga, vare sig gott eller ont.
Ett kapitel som ter sig särskilt viktigt med tanke på allt rabalder som utvecklingsläran ställt till med har rubriken Religiös tro. Långt fram i livet betraktade Darwin Bibelns skapelseberättelse som oproblematisk och han hade inga intellektuella betänkligheter mot att påbörja en teologisk utbildning. Men när han på allvar började reflektera över allt han samlat och sett på sin långa forskningsresa framstod det som nödvändigt att förkasta den bibliska berättelsen enligt vilken alla arter skapats fixa och färdiga på en gång och i stället anta en successiv utveckling under anpassning till skiftande yttre betingelser. Dessutom vände han sig mot "Bibelns ord att de människor som inte tror, häribland min far, min bror och nästan alla mina vänner, skulle vara dömda till eviga straff. Det är en avskyvärd lära," slår han fast.
Däremot har han full förståelse för dem som anser sig nödsakade att anta en yttersta makt som en gång i tidernas morgon satte i gång hela utvecklingsprocessen. Hur denna makt ska tänkas vara beskaffad menar han övergå mänskligt förstånd och väljer att kalla sig själv agnostiker. Så framstår han, med alla sina personliga egendomligheter, som en i intellektuellt och moraliskt avseende typisk modern människa, upplyst men måttfull i sitt fördömande av de själar som ännu famlar i mörker. De positiva möjligheter vi i dag ser att förena utvecklingsläran med en religiös grunduppfattning låg dock bortom hans horisont. Hur som helst är han värd all den uppmärksamhet som ägnas honom detta jubileumsår.

En stor mans vardagliga minnen

Vetenskapsmannen Charles Darwins självbiografi, som i dag kommer ut i reviderad översättning, är anspråkslös till omfång och pretentioner, konstaterar Staffan Bergsten.