Alla som har läst några rockbiografier har grundstoryn klar för sig. En vanlig kille som är ovanligt intresserad av musik hamnar efter några felberäkningar i rätt band och når genombrottet. Livet på toppen betyder groupies, droger och fest, men går snart över i ett sorgligt liv där drogerna styr och när dippen kommer finns mest beroendet kvar.
Sedan tar sig den före detta rockstjärnan ur drogernas grepp och hittar den stora kärleken och börjar leva ett hyfsat normalt familjeliv. Kee Marcellos Rockstjärnan Gud glömde följer den där mallen till punkt och pricka. Det enda som egentligen överraskar är hur dekadent pudelrockbandet Europe faktiskt var.
Ändå är det svårt att lägga boken ifrån sig. Dels på grund av det skönt flödande språket. Men ännu mer för att det handlar om en svensk arbetarklassgrabb från Luleå som blir rockstjärna, vilket gör det lätt att relatera.
Att turnéanekdoterna samtidigt ofta blir grabbflabbigt ordvitsiga får man ta.