En riddarstats medeltida historia

Från mitten av 1200-talet till 1410 betraktades den Tyska Ordens statsbildning för det mesta som den ledande stormakten vid Östersjön och i norra och nordöstra Europa. Det framgår ytterst sällan när man läser översiktliga svenska historieböcker.När skolboks- och standardverksförfattarna lyft blicken över Sveriges gränser har det huvudsakliga intresset fokuserats på de traditionella "arvfienderna" Danmark och Ryssland samt de nordtyska hansestäder som under medeltiden kontrollerade det transkontinentala handelsutbytet från Flandern till Ryssland. Historiker som behandlat kulturutvecklingen i Norden under samma tid har oftast spanat i sydvästlig riktning — mot England, Frankrike, västra Tyskland och Italien. Tyska Ordens statsbildning i Baltikum och de norra delarna av dagens Polen, som grundades av en transkontinental korsfararorganisation, har sällan uppmärksammats i den svenska historieskrivningen.De medeltida korstågen har hamnat i fokus under senare år. Ett skäl kan vara det aktuella kriget mot terrorismen och al-Qaidaledaren Usama bin Ladins raffinerade retoriska grepp att klassa allt västligt inflytande i muslimska länder som utslag av en blodtörstig korsfararanda. Den produktive historikern Dick Harrisons verk om nordiska korsfarare — Gud vill det! — publicerades förra året. Några uppmärksammade böcker i ämnet har för övrigt funnits medpå årets bokrea, till exempel den amerikanske historikern Piers Paul Reads historik över Tempelherreorden och thrillerförfattaren Dan Browns bestseller Da Vinci-koden.En ny bok som behandlar den Tyska Ordens historia har i dagarna kommit ut i svensk översättning. Författaren, den amerikanske historieprofessorn William Urban, har under de senaste decennierna skrivit flera böcker om de östeuropeiska korstågen och den baltiska regionens medeltidshistoria.Tyska Orden grundades alltså i Mellanöstern. År 1095 höll påven Urban II sitt berömda tal då han uppmanade Västeuropas riddare att ansluta sig till en korstågsarmé som skulle fördriva de muslimska makthavarna från det Heliga landet. Jerusalem erövrades 1099. Under de följande åren skapades ett antal kristna korsfararriken längs den östra medelhavskusten, från Gaza i söder till Iskanderunbukten och Urfa i dagens Turkiet.1119 grundades Tempelherreorden, från början för att eskortera kristna pilgrimer till Jerusalem och andra bibliska platser. Den konkurrerande Johanniterordens ursprungliga uppgift bestod i att driva härbärgen och sjukhus för pilgrimer och korsfarare. De två ordnarna utvecklades snart till mäktiga multinationella företagskonglomerat och välbeväpnade militära elitorganisationer. 1189, när en korsfararhär belägrade staden Akko, beslutade ett antal tyska köpmän att grunda Tyska Orden.Under 1200-talets andra hälft besegrades de olika korsfararstaterna av den egyptiska mamlukregimen. Efter Akkos fall 1291 flyttade den Tyska Ordens högmästare sitt högkvarter till Venedig. Vid det laget hade den allt mäktigare organisationen engagerat sig i en lång rad andra projekt i Europa. Redan på 1210-talet kontrakterades ordensriddarna av den ungerske kungen Andreas II för att pacificera de hedniska kumanerna i Transsylvanien. I slutet av 1220-talet överlämnades provinsen Chelmno (Kulmerland) vid Wislakröken till Orden av den polske hertigen Konrad av Masovien. I utbyte ville hertigen ha hjälp med att besegra de hedniska baltiska stammarna vid kusten och i Balticum.Korståget mot balterna — pruser, semgaller, kurer, liver, letter, litauer och många andra folk — skulle pågå i över 150 år. Pacificerade stammar omlokaliserades successivt till säkra områden. 1237 gick Svärdsriddarorden, som grundlagts av Rigas ärkebiskop, upp i Tyska Orden. Vid 1300-talets slut kontrollerade korsfararstaten hela den baltiska regionen från Finska viken till Ostpreussen. Även Gotland ockuperades under åren 1398—1408. Ordens flotta behärskade Östersjöns vattenvägar.I det berömda slaget vid Tannenberg (Grunwald) 1410 krossades ordensarmén av den framväxande stormakten Polen-Litauens trupper. Det blev början till slutet. Vid 1400-talets mitt rasade ett förödande inbördeskrig mellan den feodala riddarorganisationen och Ordensstatens städer, med Gdansk i spetsen, som skulle pågå i tretton år. Vid reformationen 1525 omvandlade den siste högmästaren Albrecht av Hohenzollern den preussiska riksdelen till ett världsligt hertigdöme. Några år senare utsåg kejsaren Karl V den Tyska Ordens lantmästare i Tyskland till ny högmästare. Den paneuropeiska ordensorganisationens högkvarter flyttades från Marienburg (Malbork) till Bad Mergentheim utanför Stuttgart. På 1560-talet delades de återstående baltiska provinserna mellan Sverige och Polen.Boken Tyska Orden sammanfattar den särpräglade riddarstatens politiska och militära medeltidshistoria. Den som vill veta mer om regionens sociala och ekonomiska förhållanden får gå vidare till and­ra böcker. Men det är ingen dum idé att börja med William Urbans faktaspäckade översiktsverk.