En oförskräckt debut om allvarliga ting

En deckare? En spänningsroman? En ungdomsbok?
Debutanten Maria Adolfsson skulle nog inte gå med på någon av beteckningarna när det gäller hennes roman . . . alla för en.
Ändå innehåller den en hel del som skulle passa in under just dem. Men inte bara. Här finns svåra existentiella frågor också, även om de ofta är inbäddade i en lättsam jargong.
På Brännkyrkagatan i Stockholm bor tre vänner tillsammans. De har känt varandra sen gymnasietiden och håller ihop i vått och torrt. Delar varandras problem vad gäller killar, jobb pengar och studier.

Riktigt svårt blir det när en förälder dör eller går in i demensdimman. Eller när ett förhållande plötsligt tar slut.
Då ställer man upp för varandra som de tre musketörerna, så småningom utökade med lillasyster Kajsa, "lilla Dartanjang".
De lever och stretar gemensamt på i ett lätt bohemiskt liv fram till dess Kajsa träffar tv-profilen Rikard med gott om pengar och kontakter. Störtförälskad flyttar hon ihop med honom och lever lyxliv utan andra ambitioner än shopping och partyn. Det stämmer inte med Kajsa, hon har blivit en annan.
När farhågorna besannas att hon misshandlas grovt och är fånge i sitt eget hus måste vännerna på "Brännis" agera.
Det står klart att Rikard har kontakter inom såväl rättsväsendet som i den undre världen. Han kommer inte att sky några medel.
Det handlar om Kajsas liv. Ord kommer att stå mot ord. Vem skulle tro på anklagelser mot den charmerande Rikard Uggla, kändisen som lett tv-program om kvinnomisshandel?

Intrigen rullar på och täcker ett åtskilligt antal år. Med hjälp av morfar Karl-Erik går Kajsa under jorden utomlands. Inte ens vännerna vet var hon befinner sig, bara att hon inte kan återvända så länge Rikard är i livet.
Officiellt har hon begått självmord. Själv tänker hon att "priset för att överleva är att sluta leva". Det måste komma till en vändning. När den till slut kommer inställer sig också frågan om det under några omständigheter är rätt att beröva en människa livet.
De tre tjejkompisarna lever inte bara livets glada dagar längre, de måste ta ett i princip omöjligt beslut. Rikards liv mot Kajsas.

Upplösningen skildras i många turer och med ett också fortsättningsvis obekymrat glatt humör, som faktiskt tar udden av allt det svåra. Visst kryllar det av komiska poänger som kommer romanen till godo.
Uppenbarligen är det här Maria Adolfsson har sin styrka: groteskeri, humor och människokännedom. Men det räcker inte riktigt med skräckmys för de allvarliga teman som ligger i botten.
När man ändå läser vidare för att "få veta hur det går" blir länkarna också väl många och krångliga. Slutet gott, allting gott - och läsaren står där lite snopen.
Adolfsson skriver med ett oförskräckt och gott flyt, men jag saknar en resonansbotten i den här boken. Ska vi kanske ändå nöja oss med att kalla den för en spänningsroman?

En oförskräckt debut om allvarliga ting

Maria Adolfssons första roman rör sig mellan spänningsroman och ungdomsbok, skriver Bitte Jansson.