En och annan låt skimrar likt guld - Peter Jöback

Musik:Peter Jöback Universitetsaulan, fredag. Med ett starkt senaste album i bagaget påbörjades Peter Jöbacks höstturné i Västerås i går och i dag är det en halvfull Universitetsaula som besöks. Materialet från "Det här är platsen" lovar gott, det gör däremot inte lokalen han ska spela i och både förhoppning och farhåga infrias. Aulans vedervärdiga akustik är notoriskt svårhanterlig och ljudteknikern får snabbt se sig besegrad. Det väser, smäller och låter ojämnt, därtill letar sig understundom mystiska smällar in i ljudbilden. Pang! Peter Jöback själv strålar som den stjärna han är i vissa kretsar och framför repertoaren från senaste skivan i stort sett låt för låt. Glömskans tåg bjuder på bra tryck, Du har förlorat mer än jag svänger och Tomas Ledin-doftande Nattens skuggor blir en känsloladdad sång om en problematisk uppväxt. Tiden mellan låtarna använder Jöback till ventilerande terapisamtal om sakerna han fått gå igenom, sitt mentala tillstånd just nu och vikten av kärlek. Ibland kloka ord, ibland väl öppenhjärtigt. Du behöver ingen hjälp är en medryckande gospelpoplåt, men i låtar som Allt jag ser är dig, Jag bär dig och ett par försvenskade spår av bland andra John Hiatt tappar Jöback greppet om publiken. Av det grått anonyma bandet får han inte någon hjälp. En timme in i spelningen rundar Jöback, kanhända av just den anledningen, av konserten. Det får till följd att publiken ruskar liv i sig och ivrigt applåderande förmår de honom att återvända till scenen för ytterligare tre låtar som inte alla berättigar sin plats i repertoaren.