En korean som inte tiger

Att skriva realistisk samhällsskildring i Korea utan att mer eller mindre tangera halvöns blodiga och uppslitande moderna historia torde vara svårt. Kriget, delningen och spänningen nord/syd är i varje fall det tema som driver fram handlingen i drygt 60-årige Hwang Sok-Yongs "Berättelsen om herr Han". En del av personerna är uppenbarligen hämtade ur verkligheten - författarens egna släktingar - men annat är antagligen fiktivt. Som helhet ger Sok-Yong en bild av det dåtida Sydkorea, från 50-tal till kanske 80-tal, som är föga smickrande men verkar ärlig och i huvudsak rättvis. Författare som han och andra fristående kulturarbetare har starkt bidragit till att göra landets förr på sin höjd halvhjärtade demokrati till något numera tämligen fritt, folkligt och föredömligt.

Hur väl han fångar stämningar och mekanismer i sitt land är svårt för oss européer att bedöma, men han tillhör i varje fall de på hemmaplan respekterade och tidigare politiskt omstridda. Som många andra asiatiska författare har han en lite tydligare sens moral än de flesta europeiska kolleger. Hans korta glimtar av dåtidens nordkoreanska helvete talar för att han knappast tillhör "landsförrädarna" annat än i den bemärkelse (demokratisk opponent) som ordet fick under Syngman Rhee och generalerna Park och Chun. Därför fick han också sitta sju år i fängelse och några till i exil. Eftersom huvudpersonen, läkaren Han, flyr från nord till det trots allt något bättre syd är det de grova övertrampen och bristerna i den senare staten som framför allt belyses. Tortyr och korruption och polismisshandel av de misstänkta "kommunistsvinen" skildras på ett lågmält och övertygande sätt.

Läkaren Han, som möjligen skulle kunna ha drag av författarens far, är en i grunden hederlig men lättlurad man, med en del svagheter som får hans sociala karriär att gå brant utför efter flykten söderut. Det är en helt tänkbar och nyanserad tragisk hjältefigur. Det som möjligen verkar inkonsekvent i porträttet är hans relationer till ett par sluggerartade skojare och hans bigamistiska äktenskap, något som emellertid torde vara ganska vanligt i ett kaotiskt och långvarigt kluvet land.

Hwang Sok-Yong skriver skriver enkelt och rättframt. Hans grepp att börja någonstans kring 80-talet för att sedan hastigt starta om i det dramatiska 1950, med Koreakriget, är effektivt och motiverat. Mot slutet blir han möjligen lite träig här och var, men han lyckas ändå förmedla mycket av det kluvna landets problem och konflikter.
Som välmående och alltmer civiliserad asiatisk tiger kan hans land numera vara förebild för åtskilliga andra, i själ och hjärta naturligtvis också för de nordkoreaner som ännu lever i en kommunistisk och i grunden monarkisk diktatur. Nu som då kan de ju se hur den store ledaren månar om "de patriotiska kamraterna och Pyongyangs byråkrater" på sjukhusens specialavdelningar och andra gräddfiler. Och ve den som skulle skriva som Hwang Sok-Yong norr om 38:e breddgraden.

En korean som inte tiger

Koreanen Hwang Sok-Yong ger i Berättelsen om herr Han en intressant och rimligt rättvis bild av halvöns konflikter, konstaterar Tore Winqvist.