En klassisk 1800-talsroman på gott och ont

@3a Text:@3a Text u indr.:En fuga är, som många kanske vet, ett flerstämmigt musikstycke, men det är även en term inom psykiatrin som betecknar en flykt från den egna identiteten. Det är i spänningsfältet mellan dessa båda motiv som amerikanen Daniel Masons debutroman Pianostämmaren utspelar sig. Boken handlar om Edgar Drake, i fiktionen en av de främsta kännarna av Erard-flyglar i 1880-talets London, som en dag får en brådskande kallelse från krigsministeriet.@4a Mellanrubrik:Hemligt uppdrag@3a Text u indr.:Man vill skicka ut honom på ett hemligt uppdrag. Han skall resa till Burma för att stämma en sällsynt flygel som forslats ut i djungeln av den excentriske dr Anthony Carroll, en man som intar en nyckelställning i det brittiska imperiets ansträngningar att bevara kontrollen över kolonierna i Sydostasien. Edgar, som genast inser att han måste resa, färdas sjövägen till Asien och fortsätter sedan till häst genom den burmesiska djungeln. Efter en strapatsrik färd når pianostämmaren till slut fram till den brittiska utposten i djungeln, där den gåtfulle doktorn bedriver både humanitärt arbete och diplomatiskt schackspel.@3a Text:För Edgar blir den orientaliska resan en omtumlande färd genom såväl yttre som inre omvälvningar. Inte minst mötet med den unga burmesiskan Khin Myo tvingar honom att konfronteras med sina värderingar och sin egen självbild. Det blir en resasom får konsekvenser som ingen hade kunnat förutse, allra minst krigsministeriet, som i takt med att det politiska läget i regionen blir alltmer spänt, börjar ifrågasätta såväl dr Carrolls som Edgars lojaliteter. Och när Edgar plötsligt försvinner riktasall uppmärksamhet mot pianostämmarens märkliga öde.@4a Mellanrubrik:I Conrads efterföljd@3a Text u indr.:Om det är någon som tycker sig känna igen karaktärerna, och möjligen också intrigen, i Pianostämmaren så beror det på att detta är en bok som öppnar sig mot en mängd andra romaner, mest uppenbart Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Pianostämmaren ansluter sig på ett högst medvetet sätt till en lång västerländsk tradition av litteratur som behandlar resor till avlägsna länder. I den europeiska (och amerikanska) litteraturen används Orienten rutinmässigt som en exotisk kuliss mot vilken den västerländske mannens sökande efter någon personlig sanning kan spelas upp.@3a Text:För Edgar är resan till Burma förstås mer än bara ett uppdrag som pianostämmare. Det är en önskan att finna en identitet och en existentiell kallelse som får honom att överge sin hustru och sitt trygga arbete i borgerskapets salonger.@4a Mellanrubrik:Rätt konventionellt@3a Text u indr.:Pianostämmaren är en tämligen konventionell skildring av västerlänningens chockartade möte med det kaotiska och våldsamma men också lockande Österlandet. De stereotypa beskrivningarna av Orienten som outgrundlig, tidlös och vagt hotande som gång på gång dyker upp i det västerländska, intertextuella samtalet om Orienten, återfinns även här. Det mest intressanta med Pianostämmaren är förmodligen det faktum att Mason varken undviker eller passivt underordnar sig klichéerna. I stället reflekterar han över dem, infogar dem på ett högst medvetet sätt i berättelsen.@3a Text:Den orientaliska kvinnan som en skapelse av den västerländska, manliga fantasin är ett exempel på ett efterhängset litterärt motiv som i Pianostämmaren lyfts från ett omedvetet, strukturellt plan till ett tematiskt, reflekterande. Stundtals känns hela boken som en medvetet konstruerad pastisch på den eskapistiska 1800-talsromanen.@4a Mellanrubrik:Genklang@3a Text u indr.:Även i språket och de berättartekniska greppen kan man förnimma en genklang av äldre tiders litteratur. Spänningen byggs till exempel upp genom en rad antydningar och planteringar, nästan lite för effektivt kan man tycka. Daniel Mason skapar så höga förväntningar på hur intrigen skall utvecklas att han får svårt att leva upp till dem. Även den levande miljöskildringen från 1800-talets London och Burma, som förvisso är en av bokens stora tillgångar, tenderar att bli en belastning. Berättelsen tyngs av alltför många och utförliga beskrivningar av såväl pianostämning som av kulturen i det koloniala Burma.@3a Text:Att Daniel Mason är en romandebutant med en osedvanlig begåvning är ändå höjt över alla tvivel. Pianostämmaren är utan tvekan en underhållande historia, en äventyrsberättelse av den gamla goda sorten, skriven på en stil som ibland kan kännas daterad och uppstyltad, men som det för det mesta är ett rent nöje att låta sig svepas med av. Visst kan man tycka att det har skrivits tillräckligt många böcker om vita män som ger sig ut i det okända för att söka efter exotiska och erotiska upplevelser, men Pianostämmaren är långt ifrån det sämsta försöket i genren. Det är en klassisk 1800-talsroman — på gott och ont.@6b Byline/recension:Catrin Ormestad@7a Bildtextupptakt:@Daniel Masonþt>Foto: Elena Seibert