En klassiker om gentlemannens anor

En ny bok:Baldesar Castiglione: Boken om hovmannen (Atlantis, sv övers Paul Enoksson, cirkapris inb 320 kr)Enligt en ordbok betyder ordet gentleman "en hederlig, ordhållig och ridderlig man, som vet att skicka sig bland folk". Lord Birkenhead yttrade en gång att man skall bära motgången som en man och framgången som en gentleman. Lord Peel menade att det tog tre generationer i en familj för att frambringa en gentleman. Ursprungligen var gentlemannen en adelsman, men inte vilken som helst. En kung har det också sagts, kan göra en adelsman, men han kan inte göra en gentleman.När Platon skrev sina dialoger och lade åtskilliga av sina idéer i Sokrates mun handlade diskussionerna mycket om hur man skulle fostra det "skön-­goda", det vill säga den ädla ungdomen. Här fastställdes ett attiskt aristokratiskt ideal. Det blev i Roms storhetstid översatt till urbanitet. Man skulle inte vara provinsiell och lantlig.I en tentamen i litteraturhistoria som jag utstod inför professor Anton Blanck bad han mig berätta om gentlemen i litteraturen. Jag föreslog Njal, en man i en isländsk saga som försöker medla bland grälsjuka kvinnor och mordiska stormän på Island. Det accepterades. Tentatorn bad mig fortsätta och jag började tala om ridderlighet som man kan läsa om i Eriks­krönikan och Eufemia­visorna, verk från tretton­hund­ratalet. det var inte så dumt det heller. Sedan drog jag till med Baldesar Castigliones hovmannaideal. Anton Blanck lyfte en smula överraskad på ögonbrynen. Boken fanns inte i översätttning men jag hade pluggat i mig innehållet i den i en engelsk översättning. Nu finns boken på svenska, Boken om hovmannen, översatt med förklarande noter av Paul Enoksson, ett verk som kan vara av nytta för historiker, litteraturhistoriker, konsthistoriker och annat bildningstörs­tande folk.Castiglione gav ord åt en ny klass, folket i furstens omgivning som inte bara skulle kunna rida och slå sig fram med huggvärjan på slagfältet. Han skulle också kunna ge goda råd och underhållning, när han stod intill sin furste. Han skulle vara elegant i uppträdandet och tycktes göra allt med lätthet, med en avspänd ledighet, en dygd som samlades under det italienska ordet "sprezzatura".Castiglioni var född 1478 nära Mantua, på mödernet släkt med familjen Gonzaga, studerade på 1490-talet i Milano där Lodovico Sforza var härskare och där Leonardo da Vinci uppehöll sig vid hovet. År 1499 var han tillbaka i Mantua, då fadern avlidit och blev hovman hos markisen av Mantua, han deltog i ett fälttåg mot spanjorerna i Neapel, och sedan uppehöll han sig i Rom. Han mötte här Guidobaldo da Montefeltro, herre över Urbino. Kungen av England skulle förläna denne strumpebandsorden och Castiglione fick uppdraget att representera. Han for i väg med en målning av Rafael, en bild av Sankt Göran stridande mot draken.Kejsaren beundrandeDe följande åren var Castiglione upptagen med att vara ambassadör. Han gifte sig. Han representerade påven en tid i Spanien och råkade in i ett kaos av politiska händelser, som ledde till plundringen av Rom 1527. Castiglione dog 1529 i Toledo. Då hade hans bok om hovmannen gått i tryck. Kejsar Karl V gav uttryck för sin beundran för den som han kallade för "en av de främsta caballeros". Hans stoft fördes till Mantua. Hans nobla utseende kan man se återgivet av Rafael. Det målades 1515. Castiglione bär på huvudet en sammetsbarett. Rembrandt såg långt senare porträttet och målade sig själv under en barett i Castigliones efterföljelse.1500-talets UrbinoBoken om hovmannen är en serie samtal mellan bildat folk i Urbino 1507. Den ger en samlad översikt av vad bildat folk skulle behärska. Boken blev en läsning för ädlingar runt om i världen. I Sverige kom Per Brahe den äldre att på svenska skriva en likartat handbok omkring 1580, Oeconomia eller Husholdsbok för ungt adelsfolk.För Erik XIV:s bildning var boken en viktigare läsning. I England följde Sir Philip Sidney Castiglione nära i författarskap och livsstil. I den franska traditionen kom hovmannaidelaet attt samlas under beteckningen "honnète homme.I England lever detta ideal vidare och har spritt sig över världen. Den belevade, artige, elegante mannen kan finnas i alla samhällsklasser utom de lägsta där brist på livsförnödenheter hindrar goda männi­skor att vara så goda som de kanske vill vara.Samtidigt med att Castiglione utövade sitt nobla hovmannaskap och skrev ner i dialogform hur ett förfinat levnadssätt skall gestaltas var Niccolo Machiavelli politiskt verksam och i ofrivilligt pensionärstillstånd då han skrev ned sina råd till en furste. Det är inte en framställning präglad av humanistisk elegans. Här kommer orden rakt på sak. Adelsmän är lättjefulla, människorna omkring fursten själv får gärna ge löften som han inte behöver hålla — ungefär som en statsminister i vår tid.KontrasterMachiavellis och Castigliones böcker är verkliga kontraster. Machiavelli utgår från Livius romerska historia i sin framställning, medan Castiglione öser sina kunskaper främst ur Ciceros dialoger. Han sprider kunskapen till hovmannen ien framställning som är föga dramatisk. Mer än ett tjog ädla damer och herrar staplar sina kunskaper om skämt och allvar. Sammantaget blir detta en samling av antikens visdom omsatt i renässansens Urbino, beläget på en sluttning mot Adriatiska havet. I en borg fylld med konstverk av Piero della Francesca och väggfasta intarsior briljerar de samtalande med sina kunskapr och råd. Kanske kan en modern läsare undra över hur vår tids kulturella elegans skiljer sig från renässansens.Översättningen och upplysande noter är föredömligt genomförd. Med denna bok höjs nivån på bildningen i vårt land betydligt, men frågan är: hur många kommer att läsa boken om hovmannen?