En klädskapare före sin tid

Hade jag umgåtts i andra kretsar är det möjligt att jag i något högtidligt, akademiskt sammanhang kunnat beundra samma typ av broderi på siden- eller sammetsklänning men då med guldsnören och vackra glaspärlor.
Ganska snart lärde jag mig att mössornas skapare hette Vanja Brunzell. När det nu har kommit en bok om hennes modehistoria förväntar jag mig att se någon av baskrarna på bild, men nej, sådana får jag fortsätta att spana efter ute på stan.

För baskrarna lever. Kanske bärs de fortfarande av samma kvinnor som jag såg på bussen för decennier sedan?
Hur tänkte de när de köpte sina huvudbonader?
Vilka kommentarer och frågor har de fått? Och vad tycker den kund som köpt hela 32 exemplar av den smedskjorta som Vanja Brunzell sytt upp i mer än 40 år?
Det skulle jag vilja veta men i Margareta Krantz bok lyser de vanliga kunderna med sin frånvaro. Det tycker jag är en brist även om författaren redan i förordet betonar att boken är koncentrerad på kläder för visningar och utställningar. Det andra hade fått plats om hon hade prutat lite på sina ambitioner att täcka in så mycket som möjligt när hon sätter in Vanja Brunzells skapelser i ett historiskt sammanhang. Hon hade till exempel inte behövt ha med vers på vers ur historiska verk. Det räcker så bra med den förnämliga notapparaten och alla lästipsen.

Krantz förklaring är att hon vill bredda historien bakom idéerna och loda lite djupare i tolkningarna. Visst, bakgrunden måste finnas där med tanke på att Vanja Brunzell har haft den svenska och nordiska historien som en aldrig sinande inspiration, men det hade kunnat göras med färre ord.
Förutom egna kollektioner med historisk anknytning har Brunzell specialsytt kläder till utställningar på bland annat Livrustkammaren, Historiska museet och Nordiska museet. Faktum är att hon började med att göra kläder till historiska pjäser på stadsteatern och till Studentteaterns Slottsspelet i Uppsala i början av 60-talet gjorde hon både dekor och kostymer.
Omdömena om pjäs och uppsättning varierade, berättar Krantz, men Vanja Brunzell fick idel beröm.

Och på den vägen är det. Hennes konsthantverk har prisats i många sammanhang men rik på det har hon inte blivit. I boken kallar hon sig själv för en hopplös affärskvinna. Sällan har hon tänkt på hur kläderna skulle kunna säljas och aldrig att hon har prutat på materialens kvalitet och då gäller det att pussla.
Det var så de för henne så typiska harlekinrutorna kom till. Alldeles i början av affärsverksamheten hade hon nästan inga pengar alls. Det blev till att köpa stuvbitar och småbitar som hon sedan satte ihop och sydde av. Något som hon fann så stimulerande och roligt att hon fortsatte att köpa stuvbitar och pussla. Sedan dess har hon använt harlekinrutor i nya former hela tiden.

Det är en konsekvent, kunnig, skicklig (och rolig!) formgivare som möter oss i Kläder som konst och berättelse och har man inte tänkt på det tidigare står det här fullkomligt klart att Vanja Brunzell under sina 50 år som klädskapare stått för det som i dag i lovprisande ord kallas slow fashion: ett hållbart mode och en inställning till kläder som prioriterar färre och finare plagg av högre kvalitet.
Om sitt gedigna skrädderiarbete säger designern att skrädderi ju också är insidan, underarbetet som gör att plagget sitter väl: "Att det fördyrar plagget balanseras av den långa hållbarheten som låter plagget leva med tålmodigt slitage och utanför modeförändringar. Därutöver finns alltid en riklig sömsmån, som möjliggör omsömnad. Och jag dubblar till exempel siden med organza för formens skull och kan dessutom lägga till ett ytterligare foder som döljer sömmar. Det kan tyckas lyxigt, men den kvaliteten håller både i form och under lång tid."
Mer slow fashion kan det inte bli.

På författarens fråga om vilket plagg som är mest henne själv, svarar Brunzell "mina kappor". Färgstarka plagg som hon sytt för en gladare gatubild. Det tackar vi Uppsalabor för liksom vi tackar Margareta Krantz som trots avsaknad av dokumentation av visningar och utställningar kunnat skildra fem decenniers skapande på ett informativt och tilltalande sätt.