En hopsjunken filmsufflé

Det råder ingen brist på fadersgestalter i Bruce Waynes liv. Först fadern, mördad framför lille Bruces ögon och i minnesbilderna ständigt genomstrålad av ett förklarat sken, därefter den bistert älskande butlern Alfred och till sist också kampsportsmästaren Ducard som flödande av truismer lär upp honom till mörkhjärtad brottsbekämpare.Ändå balanserar hans psyke på slak lina; denna helt igenom manliga uppväxtvärld är uppenbarligen inte helt sund. Sedan kan man dividera om huruvida Batman begins därmed är ett inlägg för insemination av lesbiska par eller ett inlägg mot att bögar ska få adoptera — ett diskussionsämne om något värdigt de färggranna yrkeskriminella i Reservoir dogs.För mer intressant än så blir filmen inte. Man får verkligen anstränga sig — var­enda minut — för att engagera sig i det som händer på duken. Star Wars måste ha givit Liam Neeson god träning i att låta plattityder forsa ur munnen, för här levererar han saker som "brottslingar gottar sig i samhällets förståelse" som om han nämnde vad han vill ha till frukost, men resten av ensemblen har enorma problem att få rätsida på replikerna.@3a Text:Värst är det nog för Christian Bale. När han klär på sig den svarta dräkten drar han dessutom ner mungiporna och lägger sig till med ett morrande röstläge som är helt omöjligt att ta på allvar. För en film som så uppenbart vill lyfta Batman fråntidningskioskernas serieställ till mytiska dimensioner är det förödande att dialogen har stora likheter med en hopsjunken sufflé. Dy är dy om än inslagen i guldpapper.Oväntat nog är det varumärkesbyggandets utklädningslekar som utgör behållningen, där Bale assisterad av en torr Michael Caine noggrant testar slagtålig grafit till ansiktsmasken och sammanbitet filar på fladdermusformade kaststjärnor. Så kan man fundera vidare på att kläderna gör mannen och förpackningen gör produkten — i det här fallet brottsbekämpning i privat regi — medan filmen bara fortsätter och fortsätter där framme.Likt Bruce Wayne och butlern Alfred är Batmandebuterande regissören Christopher Nolan (Memento) och hans bataljon scenografer måna om minsta detalj, med följden att helheten blir livlös.Så underhållande som när Peter Parker gör sitt första försök som Spindelmannen i illasittande långkalsonger blir det aldrig, Batman begins tillåter sig sannerligen inte att skoja med DC Comics kassako. Bruce Wayne är humorbefriad och filmen är än värre.