En god roman om en god roman

Vad är en god roman?

Fransyskan Laurence Cossé har svaret. I den parisiska drömbokhandeln ”Au bon roman”, som hon presenterar i sin nya roman, den första av henne som översatts till svenska, säljs bara goda romaner, ingenting annat.

Cossé avslutar sin roman med en lista på de böcker och de författare, som ingår i drömbokhandelns sortiment. Där förekommer ingen populärlitteratur, inte heller böcker av författare som är medlemmar av litteraturprisjuryer, akademier eller andra kulturinstitutioner. I en kort inledning förklarar hon varför: hon tar avstånd från makten.

När nu detta är sagt återstår kärnfrågan: Vad är en god roman?

Vilka romaner anser bokhandelns grundare Francesca Aldo-Valbelli vara värda detta epitet? Till sin hjälp tar hon en anonym lektörkommitté, bestående av åtta stora skönlitterära författare, som läst allt och som inte räds siffran sexhundra titlar. Men själv är hon helt klar över vad som menas. I ett manifest skriver hon:

”Vi vill ha böcker som skrivits för oss som tvivlar på allt, som gråter för ingenting/…/ Vi vill ha briljanta böcker som visar oss verkligheten i all dess glans och håller kvar oss där. Böcker som vittnar om att kärleken råder i världen, sida vid sida med ondskan, tätt intill och ibland omärkligt /…/Vi vill ha böcker som inte väjer för tillvarons tragik eller livets dagliga mirakel…”.

De romaner, som Francesca och hennes kompanjon Ivan Georg lyfter fram är subjektivt goda, de transporterar läsaren in i en annan värld. De visar att litteraturen har en magisk kraft, de får läsarna att tro på det de läser, tro att myten är sanning. Så stark kan myten vara att även författaren själv lockas att tro på den. När hon sedan får frågan vad som är självupplevt och vad som är ”fantasi” kan hon svara: Det vet jag inte. Myten har då övermannat henne, blivit till ”autofiktion.”

Detta är inte något citat ur Drömbokhandeln utan min egen fundering. Och jag tillägger: En god roman stannar inte bara kvar i minnet, den lever sitt eget liv, den växer, tar nya gestalter.

Vad driver då Francesca?

Till att börja med får vi veta att hon förlorat sitt enda barn, en dotter, något som inte berört hennes man nämnvärt och som orsakat en spricka i äktenskapet. Mannen är affärsman, känd för att ha marknadsanpassat skräpkulturen. Hon är, vilket framgår så småningom, hemligt förälskad i sin kompanjon Ivan, kallad Van, en före detta antikvariatsbokshandlare och vagabond.

”Au bon roman” blir en succé. Läsarna trängs bland hyllorna och sortimentet växer. Starka antikrafter sätts i rörelse. Det dyker upp nya bokaffärer på samma gata, bokaffärer som specialiserar sig på ren nöjesläsning. De hittills anonyma medlemmarna av lektörskommittén utsätts för attentat och inte heller Francesca själv förskonas. Men om hennes död i en trafikolycka är resultatet av en hämndaktion eller om det är fråga om självmord på grund av kärlekssorg får läsaren inte veta.

Ett öppet slut är ett tecken på en god roman.