En glimt av Kina och Iran

Bokförlaget Tranan är ett av de mindre och medelstora förlag som medvetet satsat på de vita fläckarna på vår litterära världskarta. I år ger man ut bl a ett par antologier av nyare noveller från Iran och Kina, med titlarna Dans på slak lina respektive Solskenet i munnen. Sådana insatser har om inte annat ett allmänbildningsvärde genom att ge en inblick i livet i länder som fortfarande verkar exotiska men också som smakprov på de berättarstilar och livshållningar som är aktuella där. Litterärt är den kines­iska volymen ett par snäpp starkare än den iranska, inte minst genom att den i ungefär hälften av de tio novellerna lyckas förmedla ett humorist­iskt perspektiv tvärs över språk- och kulturgränserna.Saga à la BrechtMest utpräglad är denna ansats i en lätt sagobetonad novell skriven på tibetanska av mongolen Tsering Dondrup. Här kommer en lättkorrumperad politruk inför Dödsrikets härs­kare och får sina goda och dåliga handlingar rannsakade, delvis på en vers som har starka drag av Brechts Den goda människan från Sechuan. Den ursprungliga inre-asiatiska stilen och hållningen har alltså silats fram och tillbaka mellan detta område och Marx och Brecthts tyska ideologi för att till slut bli en slagkraftig men tydligen inte åtalbar ironi mot landets syst­em och/eller tidlös mänsklig svaghet.Självironiskt om KinaEn aning självironi mot ungdomligt västerländska och ibland depraverade miljöer i dagens Kina finns i tre andra noveller, av vilka en utspelas på ett narkomanvårdssjukhus och en annan kretsar kring hiv-spridningen i promiskuösa grupper.Till antologins bästa bidrag hör Chen Rans berättelse om en kvinna som övervinner sin tandläkarskräck och ett därmed förknippat barndomstrauma och Su Tongs Lika vackra som änglar, där mobbning mellan tonårsflickor visar sig vara lika grym och nästan i detalj lik den som förekommer här i väst.Över huvud taget framstår det kulturella avståndet för läsaren av denna antologi som snarast mindre än det geografiska.ÖvertydlighetKanske gäller motsatsen de elva iranska novellerna, där man ganska ofta stöter på en viss tendens till vad vi skulle kalla övertydlighet, som nog är gemensam för orientalisk litteratur av i dag och europeisk från tidigare skeden. Ofta finns det allegoriska inslag, och därigenom tycks författarna kunna ge uttryck åt sin samhällskritiska och i regel försiktigt sekulära inställning till dagens Iran.Mest allmänrealistisk och miljöskildrande är Ahmed Mahmouds Infödingen om en ung uppkäftig pojkes förälskelse i en jämnårig engelska. þd>Djavad Modjabi experimenterar med lite absurdism, Amir Hassan Cheheltan är mest bara pladdrig i sin novell men ger en del nyttiga bakgrunder i sitt förord, bl a om tyngdpunktsförskjutningen på senare år från lyrik och emotionalism till prosa och rationalism.Likheter med LinnaKriget mot Irak är motivet i Shahriar Mandanipours novell, där stilen är påfallande lik Remarques och Linnas. Roligast är Simin Daneshvars inledande berättelse om en kvinnlig bilförares alla krockar och bucklor; den ger ett överraskande och självironiskt kvinnligt perspektiv på det iranska manssamhället.Att litteraturen kan spela en betydande roll i kampen för verklig demokrati i de präst- och partistyrda hel- eller halvdiktaturerna i Asien får man i varje fall en aning om i dessa antologier.