En förlamande tystnad som förgör

Merethe Lindström har skrivit en komplex skildring av ett mor-dotter-förhÄllande, med tystnadens problematik i centrum. Men John Sjögren tappar engagemanget.

Den norska författaren Merethe Lindström har en rad lovordade romaner och novellsamlingar bakom sig. Hon tilldelades Nordiska rÄdets litteraturpris 2012.

Den norska författaren Merethe Lindström har en rad lovordade romaner och novellsamlingar bakom sig. Hon tilldelades Nordiska rÄdets litteraturpris 2012.

Foto: Scanpix

Litteratur2013-03-16 14:02
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Norska Merethe Lindström fick sitt stora genombrott, Ätminstone hÀr i Sverige, med sin senaste roman Dagar i tystnadens historia. En roman för vilken Lindström tilldelades Nordiska rÄdets litteraturpris 2012.

NÀr nu hennes roman Barnejegeren (Saknade i Urban Anderssons översÀttning), som gavs ut pÄ originalsprÄk redan 2005, kommer ut pÄ svenska Àr det enkelt att konstatera att tystnadens problematik varit nÄgot som Lindström brottats med en lÀngre tid i sitt författarskap. Ty Saknade handlar pÄ mÄnga sÀtt om ett slags dövstumma relationer, dÀr all form av djupare kommunikation förtÀrts av en förlamande tystnad.

Ordet i romanen förs av barnpsykologen Ida. Hon beskriver, eller snarare lakoniskt redovisar, en vardag och ett kĂ€nsloliv prĂ€glad av en inre tystnad. En tillvaro dĂ€r, som en av hennes sjĂ€lvmordsbenĂ€gna patienter uttrycker det, ”allt bara finns utan att betyda nĂ„got”. Ida snarare fortlever Ă€n lever. Hennes liv tycks bestĂ„ av en avsaknad av liv.

Denna saknad konkretiseras och gestaltas i romanens tvÄ huvudintriger, som löper parallellt med och speglar sig i varandra. Det handlar om en av Idas patienter, den lilla flickan Eli, som försvunnit under en skolutflykt uppe pÄ fjÀllet.

Finns lösningen pÄ gÄtan om hennes försvinnande kanske i de teckningar som Eli ritat under terapisessionerna, de som liknar den kodade, smÄtt haltande, kommunikation som Àven prÀglar Idas förhÄllande till den egna dottern Silje?

Det Àr denna relation, den till dottern, som utgör det andra huvudspÄret i romanen.

Silje, som sedan tonÄren kÀmpat med ett allvarligt drogberoende, Àr Àven hon försvunnen. I tillbakablickar och minnesbilder skildras tafattheten mellan modern och dottern, den brist pÄ kommunikation som lett fram till dotterns slutgiltiga uppbrott frÄn modern. Att Ida Àr döv pÄ ena örat Àr en nÀrmast övertydlig symbol för hennes mycket partiella förmÄga att verkligen ta in och lyssna till sin dotter.

Det finns nÄgot kallt, distanserat och vÀldigt otÀckt över Idas och Siljes relation. Det Àr som om de redan frÄn början gett upp alla försök att pÄ allvar förstÄ varandra. Uppblandat med denna kyliga oförmÄga finns dock flera mycket rörande skildringar av barn/förÀldrarelationen som en primal urkraft, ett fysiskt band som liknar Siljes beroendeförhÄllande till drogerna. Ett beroende som tystnaden aldrig helt kan utplÄna.

Det Àr en komplex skildring av ett förhÄllande mellan mor och barn som Lindström skapat. Hon Àr utan tvekan en oerhört skicklig författare. Saknade Àr en konsekvent komponerad, tematiskt och stilistiskt mycket medvetet och vÀl genomförd roman.

ÄndĂ„ har jag svĂ„rt att verkligen engageras av den. Det Ă€r som om tystnaden förgör allt i dess vĂ€g, till sist ocksĂ„ lĂ€sarens engagemang för karaktĂ€rerna.  För det finns en grĂ€ns bakom vilken tystnaden inte lĂ€ngre talar, upphör att vara uttrycksfull och bara blir stum.

I Saknade balanserar Lindström pÄ, och hamnar alltför ofta pÄ fel sida om, den grÀnsen.

LITTERATUR

Merethe Lindström
Saknade
ÖversĂ€ttning: Urban Andersson
Weyler