En finlandssvensk Dostojevskij
Mycket av Collianders författarskap infaller vid mogen ålder då når han en stadga i livet via religionen, skriver Rolf Karlman.
Tito Colliander föddes i Sankt Petersburg och tog som barn bestående intryck av den gamla ryska religionen.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ralf Parland om Tito Colliander under en vistelse på karelska näset på 1930-talet.
Den nästan bortglömde finlandssvenska författaren Tito Colliander (1904-1989) uppmärksammades hösten 2008 i en bok av Astrid Andersson Wretmark, teologie doktor och präst i Svenska kyrkan. Denna finlandssvenska "Dostojevskij" växte upp i en minst sagt mångkulturell miljö. Pappan var officersutbildad på Sveaborg och tjänstgjorde i tsarens armé. Mamman hade engelskt ursprung. Tito insöp Ryssland med modersmjölken, han hade en rysk amma. Familjen upplevde kaoset och våldet i revolutionens Petrograd. Som barn såg Tito hur en misstänkt tjuv i en brödkö misshandlades till döds. Ett trauma om tillvarons grymhet som han skulle återvända till flera gånger i bokform. Föräldrarna lyckades utverka så att barnen fick lämna bolsjevikstaten. Tito och hans syster gick själva över gränsen vid Systerbäck 1918. En bror till Tito, Rurik, stupade på vita sidan under inbördeskriget. Systern led av en hjärnskada i hela sitt liv. Tito ådrog sig i tonåren en plågsam knäskada som skulle ge honom problem hela livet.
Familjen återförenades i Helsingfors och Borgå och levde under svåra ekonomiska förhållanden. Familjens modersmål var svenska med ryska som extraspråk. Med ryskan följde även det ryska kulturarvet med grekisk ortodox religion. Redan under tonåren lockade gudstjänsterna i Uspenskijkatedralen i Helsingfors Tito Colliander.
Tito Collianders 1920 och 1930-tal var kaotiska med mycket alkohol och tidvis svår fattigdom. Han hade några oroliga år i Marseille, Algeriet och Paris. Åter i Finland började han skriva böcker. Han gifter sig 1929 med Ina Behrsen, konstnär och liksom Tito flykting från Ryssland. Hennes föräldrar var en stark motståndare till ett äktenskap med en "samvetslös skuldsatt äventyrare och alkoholist."
Hade Petersburg och Paris präglat Collianders barn och ungdom blev det legendomsusade karelska näset viktigt för familjen under flera somrar på 1930-talet Han blir en författare som identifierar sig med det utsatta. Det som dock kom att ge Colliander ett bestående livsinnehåll var dock vistelsen i den estländska byn Petseri där han definitivt övergick till den grekisk-ortodoxa kyrkan. Ortodoxins gemenskap förstärktes under flera vistelser på 1950-talet i klostret i Nya Valamo. Där får han vägledning och själavård av den då åttioårige fader Johannes. Han finner tröst i den ryska andligheten han upplevde som barn och i den ortodoxa liturgin.
Tito Colliander studerar också teologi vid ortodoxa prästseminariet i Helsingfors. Under åren 1950 - 1969 undervisar han i grekisk ortodox kristendom vid svenska läroverket i Helsingfors
Mycket av Collianders författarskap infaller vid mogen ålder. Via religionen har han nått om inte frid så stadga i livet. I vissa stunder skapar den ett möte med det heliga i form av ett medlidandepathos som påminner om Dostojevskij. Colliander uppfattar att religionen innersta väsen egentligen handlar om "de som inte fick sömn om natten, och de som drack för mycket, och de kvinnor som gick på gatan, och de män som spelade bort sina pengar, och de som misslyckades ända från början".
Astrid Andersson Wretmarks förmedlar också insikter och sympatisk förståelse för Finlands andra statskyrka och dess andliga centrum Nya Valamo. Till klostret kommer varje år cirka 160 000 besökare, turister och pilgrimer. Den andlighet grekisk-ortodoxa kyrkan står för som bland annat innebär en viss försakelse av världen verkar långt ifrån vårt tänkande och även det vår evangeliska kyrka för närvarande står för.
En ny bok
Tito Colliander och den ryska heligheten
Astrid Andersson Wretmark(Artos & Norma bokförlag)
Tito Colliander och den ryska heligheten
Astrid Andersson Wretmark(Artos & Norma bokförlag)