En filosof ska leva som han lär

Här ett botemedel mot såväl tyranni som oreglerad frihet och maktmissbruk: "De äldres myndighet som band upp kungamakten på ett stabiliserande sätt så att den med heder har bevarats i många generationer eftersom det var lagen som blev härskande kung över människorna, inte människorna som blev tyranner över lagarna." Konstitutionell monarki och rättssamhälle kallar vi det i dag, citatet avser förhållanden i Grekland på 300-talet f.Kr.
Den som yttrar dessa ord är Platon och den som klätt dem i svensk språkdräkt är Jan Stolpe, som i höst har lagt fram den sjätte och sista delen av sitt magnum opus som översättare: Platons samlade skrifter. Man kan undra vad den i dag snart 70-årige Stolpe anser om ett sådant politiskt system, så likt vårt eget svenska (när det fungerar som bäst). För fyrtio år sedan framförde han radikalt andra åsikter som redaktör för FIB/Kulturfront. Om hans starka vänsterengagemang på den tiden kan man läsa i Jan Guillous nyligen publicerade memoarbok. Den forne vänstermannen är nu filosofie hedersdoktor och bär professors namn - båda med all rätt. O tempora, o mores! för att i en recension av en antik filosof våga sig på ett klassiskt slagord.

Vad en översättare har för åsikter om innehållet i de verk han tolkar är förstås ovidkommande. Med stöd av en liten stab akademiska experter har Stolpe bemödat sig att ge oss en Platon som talar en klar och rak svenska, utan otillbörliga förenklingar och alltid med omsorg om stilens renhet och läsbarhet. Det är en bragd värd allt beröm.
Om det på sina ställen är si och så med läsbarheten beror det inte på Stolpe utan på att Platon själv kan bli ganska träaktig ibland. Hans språkrör Sokrates kan reta den tålmodigaste med sitt omständliga vederläggande av alla motståndarens argument och sin aldrig sviktande självgodhet trots bedyranden att han är den okunnigaste av alla.
Ett exempel är en dialog med namn efter fältherren, politikern, Sokrates elev och älskade Alkibiades. Denne är på väg till ett politiskt möte i Aten då han stöter på sin mentor som frågar i vad ärende han är stadd. Alkibiades svarar att han tänker ge sina landsmän några goda råd, och då sätter Sokrates i gång, som att trycka på en knapp, med förhör om vilken kompetens Alkibiades menar sig besitta i dessa stycken. Varje svar han får underkänns och leder till nya frågor som mest handlar om ordens definitioner. Samtalet illustrerar övertydligt den sokratiska analys- och argumentationsmetoden, och Stolpe påpekar i sitt förord att denna dialog i äldre tider användes som pedagogisk introduktion till Platons filosofi.

Det är, som Stolpe säger, "uppfriskande" att gå till den korta dialogen Kleitofon där Sokrates får utstå kritik för sitt ordvrängeri. "Detta stod jag ut med, " säger Kleitofon, "inte en och inte två gånger utan länge länge. Men nu har jag tröttnat."
Band 6 av Skrifter består av en heterogen blandning texter, somliga tveklöst av Platons hand, andra på osäkra grunder traderade under hans namn. Förutom ett antal korta dialoger bjuds en samling epigram, en lång lista med definitioner på ord varje filosof måste känna till samt en svit brev. I flera av breven riktar sig Platon till de furstar på Sicilien som vid olika tillfällen bjudit in honom i egenskap av vad vi i dag skulle kalla statsvetenskaplig expert.
Av särskilt intresse är det långa brevet nummer 7, som börjar med en självbiografisk deklaration: "När jag var ung gick det med mig som med många: när jag blev min egen herre skulle jag genast gå in i politiken, tänkte jag." Men han blev snart desillusionerad. Den avgörande besvikelsen kom då de styrande i Aten åtalade Sokrates för hädelse och förförande av ungdomen och lät avrätta honom. "Då greps jag av motvilja och drog mig undan från den tidens ogärningar." Det var 399 f.Kr. och Platon var tjugoåtta år gammal. Resten av sitt långa liv ägnade han enbart åt filosofin, som lärare, rådgivare och författare.

Viktig är också den sammanfattning som brev 7 ger av den platonska kunskapsteorin. Vägen till insikt, förklarar brevskrivaren, omfattar fyra steg. Först kommer den rätta benämningen av en sak, därnäst definitionen, så avbilden och som nummer fyra den verkliga kunskapen. Därtill kommer ett femte steg: "Det som är kunskapens föremål och som är det verkligt varande." Den platonska idéläran i fickformat!
Slutligen en av de apokryfiska definitionerna, den som gäller ordet filosofi: "Strävan efter kunskap om det som alltid är; tillstånd då man betraktar det sanna och hur det är sant; omsorg om själen i förening med riktigt övervägande."
Tillämpad på vår tids akademiska filosofi passar denna definition illa eftersom den rymmer två numera utmönstrade moment: metafysik och omsorg om den egna själen. Fram till och med 1700-talet menade man med filosofi en livshållning som det kommer an på företrädaren att representera i sitt eget liv. Numera är en filosofs privatliv hans eller hennes ensak och kan se ut hur som helst. Sokrates skulle fnysa av förakt.

En filosof ska leva som han lär

Under hösten har Jan Stolpe lagt fram den sjätte och sista delen av Platons samlade skrifter. Staffan Bergsten gläder sig åt att filosofen nu talar klar och rak svenska - och finner en viktig sammanfattning av den platonska kunskapsteorin.