En europeisk visionär minns

Romano Prodi är Europakommissionens tionde ordförande sedan 1957. Men hur många kommer någon ihåg? Den förste var Walter Hallstein, Adenauers betrodde medarbetare, och han har sin plats säkrad i det europeiska samarbetets historia. Men av de följande är det nog bara Jacques Delors som det kan sägas om. Roy Jenkins är visserligen ett minnesvärt namn men mer i brittisk politisk historia än i europeisk. Detsamma kommer nog att gälla Prodi. Han betydde — och kan än en gång komma att betyda — mer som italiensk regeringschef.Ordförande i tio årJaques Delors hade fördelen att bli omvald så att han kom att sitta i EU:s ordförandestol i hela tio år från 1985 till 1995. Dessutom inte vilka tio år som helst! Så mycket tacknämligare är det att han nu givit ut sina Mémoires. Att bekanta sig med dem är en fascinerande rekapitulation av europeisk samarbetshistoria.Ett ord om hans bakgrund. Delors föddes i Paris 1925, där fadern hade en blygsam befattning i den franska centralbanken. Han var för ung för andra världskriget och drömde om film och journalism, men hamnade mera prosaiskt liksom fadern i centralbanken. Politiskt och fackligt engagerad deltog han i flera av de idékläckande klubbar som ingår i Frankrikes politiska miljö. Han tilldrog sig uppmärksamhet och flyttades snart över till det mäktiga plankommissariatet.Delors orienterade sig under den fjärde republiken mellan vänsterkatolicism och högersocialism av skandinaviskt socialdemokratiskt slag. Som god centrist ibland till vänster, ibland till höger tog han starka intryck av Mendès France och röstade för de Gaulle 1958. Som längst till höger ingick han som rådgivare i den mest socialt engagerade gaullistiske premiärministern Chaban-Delmas kabinett 1969—72.Viktiga insikterFörst 1974 anslöt han sig till François Mitterrands nybildade socialistparti. Där har han stannat. Ett av hans uppdrag för detta parti blev att sitta i Europaparlamentet 1979—81, vilket gav honom ovärderliga insikter och kontakter. När Mitterrand kom till makten 1981, blev Delors ekonomi- och finansminister i Mauroys regering. När Mitterrand några år senare ville byta premiärminister, ansågs Delors stå för långt till höger. Valet föll i stället på Fabius, som Delors hade så svårt att gå ihop med att han avgick.Det var då den stora chansen kom. Ordförandeposten i EU-kommissionen blev ledig. Kohl avstod från att framföra en tysk kandidat och stödde i stället Delors.Långt över hälften av bokens 500 sidor handlar om de följande tio åren. Det var inte litet som uträttades under dessa. Delors favoritfördrag var den s k Enhetsakten 1986, som garanterade att EU-systemet hölls ihop och inte splittrades i olika ekonomiska och politiska komponenter. Den inre marknaden blev ett faktum 1992. De avgörande stegen mot en europeisk valuta togs i Maastricht 1991/92. Östtyskland absorberades efter den tyska återföreningen. Spanien, Portugal, Finland, Sverige och Österrike blev nya medlemmar, medan Norge, Island och Liechtenstein bereddes plats i det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).Delors förståelse betydde mycket för det svenska inträdet i EU, men av memoarerna att döma var Sverige inte något av hans större problem.Om det bara hängt på Delors kunde framgångslistan blivit ännu längre. Det var inte hans fel att schweizarna röstade nej till EES och norrmännen till EU. Inte heller att EU visade sig så maktlöst i Jugoslavien. Flera av hans ambitiösare förslag stoppades av Margaret Thatcher.SamarbetspartnerDelors bästa samarbetspartner var i stället Kohl och Mitterrand. Det var dessa tre som tillsammans förde EU framåt. Spanjoren Gonzáles och holländaren Lubbers hörde också till de mest konstruktiva.Mycket av bokens värde ligger i skildringen av hur svårt det var även för en så kraftfull person som Delors att nå resultat. Som samarbetsingenjör måste han vara närvarande överallt på en gång för att lyssna, förstå och lägga fram realistiska förslag.Kräver visionerTill Delors heder får också sägas att han förstod att europeiskt samarbete måste ha visioner för att lyckas. "Vem blir förälskad i en inre marknad?" frågade han med rätta. Europas själ måste också vara med, betonade han.Det är en sådan ordförande EU mer än någonsin behöver, när posten skall nybesättas i höst efter de tio nya medlemsstaternas inträde.