En ensam killes berättelse

Det här är ingen vanlig politisk självbiografi. I motsats till många andra som verkar inom politiken kan Barack Obama verkligen skriva. Min far hade en dröm hade nästan kunnat vara en roman om en mycket ovanlig pojke. Den är ibland direkt spännande, och det öde den beskriver är på många sätt upprörande och fascinerande. Men det är ingen roman, även om författaren har tagit sig friheter på flera sätt.
Boken handlar om Barack Obamas uppväxt. Han skrev den när han hade kommit in på det prestigefyllda universitet Harvard, och boken kom ut redan 1995. Till en senare variant har han skrivit till några rader på slutet och ändrat i förordet. Men boken handlar alltså inte om politik. Där finns ingenting om hur han valdes in i delstaten Illinois senat och i USA:s senat för sju år sedan. Det står mycket litet om hans politiska program annat än att man anar en stark solidaritet med fattiga svarta över allt i världen.

Nej boken handlar i stället om en ganska ensam liten kille som kämpar med sin identitet. En kortare period blev det både för mycket alkohol och droger. Är han verkligen svart? Måste man hata vita om man solidariserar sig med de svartas kamp för jämställdhet? Vem är han egentligen? Varför är Kenya fattigt? Beror det bara på de vita kolonisatörerna eller spelar den lokala kulturen också en viss roll? Det är den typen av resonemang som tar upp en stor del av boken. Det låter abstrakt, men det har Barack Obama lyckats undvika genom att beskriva samtal han haft med olika personer som varit viktiga för honom.
Han berättar om hur hans kenyanska pappa blev en mytisk figur som han försökte leva upp till. Han berättar om olika kompisar som blev viktiga för honom. Och inte minst berättar han om sin myllrande släkt i Kenya, som avslöjade hur hans pappa egentligen hade levt och om hans farfar.

Dessförinnan ger han en ganska charmigt porträtt av sina morföräldrar på Hawaii som han bodde hos i många år. Men ett porträtt saknas helt, nämligen av hans mor. Hon var en vit amerikansk student som gifte sig med en kenyansk student och sedan snabbt skilde sig. Hon gifte om sig med en indonesier, tog med sig sin lilla Barack till Indonesien ett par år och skickade sedan hem honom till hans morföräldrar. Därefter försvinner hon ur boken.
Varför skriver Barack Obama så mycket om sin far som han bara träffat några dagar i sitt liv och så lite om sin mor? I boken finns inte ett hårt ord om någon människa. De personer som Barack Obama kanske inte gillar så mycket hanterar han snarast humoristiskt. Det uteblivna porträttet av hans mor kan bara tolkas på ett sätt: Om han hade skrivit om henne hade det blivit alltför sårande. Vad en frånvarande mamma betydde för Barack Obama får vi alltså inte läsa om men desto mer om den frånvarande pappan.

Ett intressant avsnitt i boken handlar om Barack Obamas tid som "organisatör" i en fattig svart stadsdel i Chicago. Han arbetade för en organisation som på olika sätt försökte förbättra levnadsförhållandena i en nedgången stadsdel, mest i samarbete med olika kyrkor. Men själv lockades Barack Obama aldrig att engagera sig i någon kyrka.
Boken trycktes om igen 2004, förmodligen för att författaren då bestämt sig för att försöka bli demokraternas kandidat i presidentvalet 2008. Han har uppenbarligen satsat mer på den uppgiften än på sitt arbete i Senaten, menar kritikerna, som tycker att han inte fått mycket gjort där. Nu slåss han för fullt med Hillary Clinton i kampanjerna inför primärvalen. Att någon av de två blir demokraternas presidentkandidat är vid det här laget klart. Barack Obama kan bli USA:s förste svarte president.

De flesta bedömare är överens om att Barack Obama är en charmig person och en skicklig talare, men han anklagas för att ge alltför vaga besked om den politik han vill driva. Hans välskrivna bok ger inga politiska besked, men den säger något viktigt om hans person. Efter lång inre kamp har han tydligen kommit fram till någon sorts fred med sin brokiga bakgrund. Han har accepterat att han är både svart och vit, att han tillhör två olika världar samtidigt och ändå på något sätt står utanför.

En ensam killes berättelse

Presidentkandidaten Barack Obamas bok Min far hade en dröm är ingen vanlig politikerbiografi utan en bok om en ensam liten kille som kämpar med sin identitet, konstaterar Gunvor Hildén.