En bestseller som är bra

Det gamla motsatsparet högt och lågt, eller populär- respektive elitkultur, har dykt upp igen här och var i debatten på senare tid. De flesta författare tycks rätt lätt kunna placeras in i endera kategorin. En som står med ena foten i vardera lägret eller kanske snarare lyckas förena det bästa i båda är Majgull Axelsson, som i dag ger ut den rätt tjocka - men absolut inte för tjocka - och innehållsrika romanen "Is och vatten, vatten och is".

Medan de "bredare" och mer lättlästa författarna framför allt intresserar sig för vad deras böcker ska handla om och hur det ska gå, tenderar de "seriösa" eller om man så vill litterärt ambitiösa att fokusera på hur handlingen ska presenteras och komponeras. Intrigens betydelse får stå tillbaka för stilgreppens och de mångbottnade budskapen och klangerna. Majgull Axelsson är en spontan och naturlig berättare som nog hellre blir läst och förstådd av många än hon imponerar på och beröms av de få. Hennes nya roman om två tvillingsystrar och deras respektive barn är en klassisk realistisk och berättartekniskt relativt traditionell historia som säkert kommer att bli läst och omtyckt av väldigt många, precis som hennes tidigare både prisbelönade och bästsäljande böcker. Det utesluter ju absolut inte att hon samtidigt skriver mycket skickligt och intressant och har åtskilliga sidor som borde tilltala även finsmakare. På en viss nivå kan ett författarskap upphäva dikotomin fint/folkligt. Boken blir helt enkelt bra vilken utgångspunkt man än har.

Det innebär inte att den är "perfekt" balanserad eller formulerad. En av huvudpersonerna försvinner spårlöst utan förklaring, vilket strider mot deckarnormerna och den annars tillämpade praxisen med en allvetande författare. De olika rums- och tidsplan där handlingen växelvis utspelas - huvudsakligen 70-tal och 00-tal, Landskrona och Nordvästpassagen mellan Grönland och Kanada - hanteras ganska väl men inte helt utan gnissel. Men det spelar inte så stor roll, eftersom Axelsson skriver så spännande och inlevelsefullt och med så god blick för både tidsanda, samhällsproblem och allsköns mänskliga egenheter. Man känner igen en rad typer men får skymta både positiva och mindre goda sidor hos dem.

Miljöskildringen är fyllig och sakkunnig och bidrar till trovärdigheten i en egentligen ganska sensationell och av ovanliga sammanträffanden späckad historia. Den ena tvillingsystern, Elsie, får av misstag en son, Björn, som hon informellt adopterar bort till den andra systern, Inez, som sedan blir gift med en något träbocksaktig man och mor till en flicka. De intrikata familjerelationerna och Björns karriär som popmusiker är den ena tråden, Elsies och hennes systerdotter Susannes upplevelser som fartygstelegrafist respektive observatör på isbrytaren Oden i Arktis är den andra. Inlevelsen och medkänslan är som störst i de tre kvinnliga huvudpersonerna; en av dem hör till de plikttrogna som till slut känner sig ha "fått nog" av allt, av hustru-, syster-, mor- och dotterrollerna, och som till slut bryter samman. En annan - Susanne - tuffar till sig, blir populär deckarförfattare och har nog en del drag av sin författare. Men flertalet gestalter - även en rad bifigurer av båda könen - är konturskarpt och färgrikt tecknade, ofta med några få streck eller belysande repliker.

Vad dagens samhälle beträffar gör Majgull Axelsson en hel del kloka och skarpa iakttagelser utan att för den skull vara originell eller speciell. Klassproblematiken är mindre betonad än tidigare, medan mobbningsfenomen både i tonårs- och vuxenvärlden framträder tydligt och alarmerande. Här finns en hel del snärtiga formuleringar och träffsäkra episoder. Kvinnlig sexualitet och identitetssökande är Axelsson bra på att gestalta - det gäller så skilda varianter som tonårsfansens dyrkan av popidolen Björn, Elsies intensiva styvmorsrelation till honom och Inez planer på studier och en ny tillvaro. Majgull Axelsson låter sina enäggstvillingar utvecklas till mycket olika personligheter, men samtidigt tenderar hon att betona hur vissa drag, kanske särskilt hos män som den genuint elake Robban, förblir sig lika. Hennes roman uttrycker kanske inte några revolutionerande nya fynd eller tankar om livet i Sverige av i dag, men hon berättar sin historia med en energi och en i både detaljer och stora drag medryckande fantasi som gör den till en stimulerande och underhållande läsupplevelse. Tack för det!

En bestseller som är bra

Majgull Axelsson skriver lättläst och skapar gärna gammaldags spänning, konstaterar Tore Winqvist som läst hennes i dag utgivna roman Is och vatten, vatten och is.