En berättelse om förslösade möjligheter

En bok av Per Odensten får nog sägas vara en sällspord men kärkommen litterär händelse. Sedan debuten med Gheel 1981 har han bara gett ut en diktsamling, Václav Havel och tystnaden 1983 och ytterligare en roman, En lampa som gör mörker 1999. Det är därför inte utan en viss iver, och heller inte utan en hel del förväntningar, som man öppnar hans tredje roman, den i dag utgivna Vänterskans flykt.Handlingen utspelar sig i den viktorianska epokens Boston, och tar sin början i den amerikanska poeten Emily Dickinsons föräldrahem, där hon avled 1886 efter ett särdeles till-bakadraget liv. Under sin sista tid i livet omprövar hon, i Odenstens bok, bevekelsegrunden för hela sin existens, när hon plötsligt drar sig till minnes en ung tjänsteflicka som vistats en kort tid i huset, och som hon tycker liknar henne själv som ung.Hon tar reda på att flickan heter Abigail och att hon levde i en liknande självvald avskildhet som Dickinson själv. Hon arbetade i hemmet som strykerska, tillsammans med sin mor, tvätterskan. En dag hyrde modern emellertid ut ett rum till en underofficer. I hans packning fanns en låda full med böcker som Abigail inte kunde låta bli att öppna. Kort efter att mannen givit sig av igen föddes ett barn i huset, och en tid senare försvann Abigail spårlöst. Är det ett brott som ligger bakom, eller fick hon bara nog av sin isolering och gav sig ut i världen ...?Tjänsteflickans gåtfulla öde får Emily Dickinson att fördröja det som hon kallar sitt långsamma döende och skriva en berättelse om flickan, en berättelse som samtidigt kommer att handla om hennes eget liv.Väntandet som livsstilMed utgångspunkt i verkliga händelser och omständigheter i Emily Dickinsons liv har Per Odensten skrivit en roman om två kvinnor för vilka valet att avstå, att avsäga sig alla anspråk på livet, är det enda sättet de kan få någon makt över sin tillvaro, och för vilka den enda friheten som står till buds finns i den kravlösa instängdheten mellan hemmets väggar. Det är en berättelse om förslösade möjligheter, väntandet som livsstil, och om de fängelser som vi skapar i våra egna huvuden.Men det är också en patosfylld, om än förvånande enkel och konventionell, berättelse om kvinnors utsatthet och brist på valmöjligheter i ett mansstyrt samhälle.En förstenad vänterskaI Abigails mors gestalt hittar man ännu en förstenad vänterska, tålig och anspråkslös, "som om kroppen (och livet) egentligen inte var hennes, utan bara något som andra gav henne", och i det sista kapitlet vidgas perspektivet än mer, då Emily Dickinson överväldigas av en plötslig sorg och medkänsla "med sig själv, med alla unga kvinnor".Per Odensten ger tvivelsutan en engagerad, stundom lidelsefull, beskrivning av det förtryck i det viktorianska samhället som kanske sträcker sig in i vår tid. Samtidigt förblir man gans-ka oberörd av Abigails kval. Trots att hon utges för att vara udda och avvikande belastas gestaltningen av åtskilliga besvärande klichéer — från de ungflicksaktiga, nyfikna funderingarna kring den egna kroppens outforskade möjligheter, till det maniska skrubbandet med grovborste i kallt vatten efter det obligatoriska sexuella övergreppet.Det finns utan tvekan de som har skildrat komplexiteten i unga kvinnors situation med större inlevelse och förståelse än Per Odensten. Vänterskans flykt har i alla händelser inte mycket nytt att tillföra den berättelse om kvinnlig instängdhet, utsatthet och frustration som började skrivas långt före Emily Dickinsons tid.Intressantast blir boken när Odensten avlägsnar sig från den feministiska tematiken och fördjupar sig i det psykologiska dramats nyanser. I synnerhet det lågmälda, laddade triangeldramat mellan modern, dottern och den manlige hyresgästen är lyhört och skickligt genomfört.Språkligt sett märks en flagrant skillnad mellan Emily Dickinsons abstrakt poetiska och sensuellt böljande sidor, och Abigails enklare, mer avskalade och konkreta kapitel. Stilskiftningarna återger på ett lyckat sätt karaktärernas särdrag och positioner i samhället, men tonen i de inre monologerna där Abigail analyserar sig själv och sina valmöjligheter känns ofta onödigt för-numstig och övertydlig: "Jag måste lära mig lita på mig själv och människorna igen. Annars skulle det som hänt kunna skada mig förlivet."Patos och engagemangInvändningarna till trots är Vänterskans flykt ändå en vacker och finstämd bok, genomströmmad av patos och högstämt engagemang. Oreserverat tar den ställning för individens absoluta okränkbarhet och hennes skyldighet att söka upp livet och hänge sig åt det, var det än må gömma sig.