En arketyp för den moderne mannen

En ny bok:Ola Klippvik: Sportsmän (Albert Bonniers Förlag)Debutböcker kan se ut på alla möjliga sätt, men aldrig tidigare har jag recenserat ett lexikon — åtminstone är det den formen som Ola Klippvik har givit sin kortprosasamling Sportsmän. Boken består av en samling ordförklaringar, alfabetiskt ordnade från A till Ö.Urvalet framstår dock som något nyckfullt; under bokstaven P finner man till exempel Peterson, Ronnie (formel 1-­föraren), poker, prerafaelit, primtal, prosalyrik, provegetation och pytagoré.Också ­ordförklaringarna skiljer sig en del från Svenska Akademiens eller Nationalencyklopedins. "Mänsklig" definieras till ­exempel som "att vara monogam och polygam. Mångsysslare och politruk. Med en häftig längtan efter renhet. [se Kyrklund]". "Sörja" ges följande förklaring: "Att minnas Axel Sjöberg och hur han 1950, med pensel i hand, stupade utanför sin ateljé i Sandhamn. Målningen var då nästan färdig."ManlighetDet som de flesta textfragmenten har gemensamt är att de på något sätt handlar om manlighet. Ola Klippvik skriver om svettiga män i overall som under höga rop baxar möbler, en mekaniker i en smörjgrop som förevisar en bilmotor för en pojke, militärer som marscherar och en bonde som nackar en höna. Som bokens titel antyder läggs också en viss tonvikt vid sporter, till exempel cricket, formel 1 och hästkapplöpning, liksom vid sådant som kan anses som traditionellt manliga aktiviteter, som bergsbestigning och rymdfärder.I flera av texterna dyker den så kallade Sportsmannen upp, ett slags arketyp för, eller karikatyr av, den moderna mannen. Om honom får vi bland annat veta att han kan uppfattas som konservativ och lite tråkig, men att han "sprider skrattsalvor".Han tål mer alkohol än de flesta, och på privata tillställningar deltar han gärna i diskussioner och rör sig ledigt genom rummen. När han skruvar av locket på en kaffeburk händer det ibland att han ("momentant omedveten om styrkan i sina nävar") spiller lite på golvet. Sina dagar ägnar han helst åt sportfiske, bergsklättring eller "spontana visiter hos överraskande bekanta".Lexikal formI boken finns också en pojke, kallad "den yngre", som längtande och misstänksamt betraktar den manliga värld, luktande av benskyddssvett och blänkande av kromstål, som han själv står i begrepp att träda in i. Trots att han bara dyker uppi ett fåtal texter anar man hans närvaro i hela boken, som det ordnande och styrande subjektet. Själva den lexikala formen uttrycker en vilja till kontroll, överblick och systematisering som man bara kan anta är pojkens.Försöken att komma underfund med vad manlighet egentligen är misslyckas emellertid, då beskrivaren i stället fastnar i dess yttre ritualiserade gester, i form av fysiska utmaningar och sportsliga prestationer — manlighetens klichéer med and­ra ord. Samtidigt lyckas Ola Klippvik med små medel blotta en spricka i machofasaden. När Sportsmannen besöker en rallytävling och inser att alla formel 1-förarna går omkring med sin blodgrupp angiven på overallen överväldigas han av en längtan efter grönska och blir tvungen att sätta sig ned. Och ordet "gudfar" får följande poetiska förklaring: "Vill se världen speglad i nyckelpigans vingar och ta kärleken med sig hem. Från betydande demonstrationståg till samtal över en whisky. Att det ska vara på riktigt. Han vill omfamna sina manliga vänner men längtar samtidigt efter en kvinna — den perfekta."Fonetiska symbolerDet är dylika passager som gör att man läser Sportsmän med stor behållning, trots att den lexikala formen ibland känns något krystad och plottrig med korsreferenser och fonetiska symboler. Ola Klippvik hade gott kunnat tillåta sig en större frihet gentemot den form han valt.Det är också synd att den betraktande pojken inte får en mer framträdande position i boken, eftersom det är mellan djupet i hans skärskådande blick och ytligheten hos de manliga symbolerna och ikonerna — astronauterna, rallyförarna och militärerna, som ju egentligen inte är något annat än uniformer — som bokens spänning uppstår. I den yngres texter finns över huvud taget en närhet och en uppriktighet som saknas i Sportsmannens. Fin är till exempel pojkens definition av "ärlig": "Att vara när du blir äldre. Mot dig själv som du är just nu. Det är vad han lovar sig, den yngre. Vad som än händer."Dessutom är boken värd att läsa enbart för Ola Klippviks definition av nostalgi: "Att ­cykla i gamla kvarter."