Den som kliver in i Malin Axelssons debutroman âAnropaâ fĂ„r göra sig beredd pĂ„ Ă€ventyr i vilda sprĂ„kmarker och med en apa i stĂ€ndigt slĂ€ptĂ„g. Och pĂ„ att dras ut pĂ„ mörka tematiska fĂ€lt dĂ€r förtryck och vĂ„ld mot kvinnor hotar.
âAnropaâ Ă€r ett bĂ„de rasande och lekfullt uppror mot manliga normer och manligt tolkningsföretrĂ€de. Vapnet Ă€r sprĂ„ket, ett sprĂ„k som i sig vĂ€grar inordna sig i traditionell struktur. Den hĂ€r texten krĂ€ver acceptans pĂ„ sina egna villkor. BerĂ€ttandet Ă€r associativt, uppbrutet, upprepat. Versaler. Olika tecken. Olika storlekar pĂ„ bokstĂ€verna. InsprĂ€ngda citat ur sĂ„vĂ€l klassiker som dansbandslĂ„tar. Grafiska uttryck, som att meningen âoch det hĂ€r lĂ„ter ju helt vansinnigt men han har en ormtunga bredvid kuken, spetsig och tunn vĂ€xer den ut frĂ„n hans höft men jag kommenterar det inte ens, sjukt va?!â formar sig just som en ormtunga över arket.
LÄter det jobbigt, anstrÀngande att lÀsa och följa med? Jo, det hÀnder att texten sluter sig, blir just ord bara. Men som helhet dras jag in i den kraftfulla virveln, skakas om, och kastas ut pÄ sista sidan, upplivad av en författare som törs tÀnja pÄ ramar och grÀnser.
SjÀlva intrigen dÄ? Den kan mest anas, skildrar mer ett tillstÄnd Àn ett hÀndelseförlopp. Men visst finns hÀr ett jag, en författare och skribent. Hon sitter pÄ ett hotellrum, Àr ensam och olyckligt förÀlskad i ett du. Inte heller lyckas hon sÀlja sina artiklar till den stora dagstidningen i skyskrapan en bit bort. Hennes texter duger inte för chefsredaktören. Och sÄ Àr det aporna. Först och frÀmst den lilla apan som följer henne vart hon Àn gÄr. Men det finns andra apor ocksÄ, överallt i jagets vÀrld dyker de upp, ofta hotfulla med undantag av den enda honan: Baby. Jaget glider runt i natten, mellan det amerikanska fiket och nattklubben och hotellrummet. Det Àr mörkt, och det Àr farligt, i alla fall om man Àr flicka, kvinna, av honkön. För hÀr hotar sÄvÀl förnedring som övergrepp. Men som sagt, ocksÄ motstÄnd. VÀnskap. Ilska. En stor dos humor och sjÀlvironi. Och frustande sprÄklig frenesi. Och vem Àr det egentligen som har makten, nÀr det kommer till kritan?
âAnropaâ Ă€r Malin Axelssons första roman. Men hon Ă€r en rutinerad och vĂ€lkĂ€nd dramatiker, med en lĂ„ng rad samhĂ€llskritiska pjĂ€ser i bakom sig, bland annat âBlod pĂ„ nĂ„gons hĂ€nderâ som sattes upp pĂ„ Uppsala stadsteater 2005. I dag Ă€r hon konstnĂ€rlig ledare för Radioteatern. Man fĂ„r hoppas att det arbetet inte slukar hennes egen skrivtid, Ă€ven av fler romaner. Men med nĂ€rmare eftertanke tror jag inte det Ă€r möjligt. Ett sĂ„dant tryck som hon visar upp hĂ€r, gĂ„r inte att hindra.