En alkoholist formas
Jonas Bergh har tidigare givit ut tre kortromaner på mindre förlag. Med Och fortsätta vidare bort debuterar han i det något längre formatet med en roman om den unge författaren Jonas Sten, som en klibbig augustidag läggs in på alkoholkliniken i Malmö med 3,66 promille alkohol i blodet. Bara 32 år gammal har han en lever som när som helst kan spricka och en fru som han aldrig har kysst utan att lukta sprit.Törstig, trött och utmärglad ser han tillbaka på mer än femton år av supande för att förstå hur han kunde hamna där, på en brits på MAS med en känsla av att ha hela livet bakom sig, trots att han borde vara mitt uppe i det.Börjar dricka i tidiga tonårenBerättelsen om hur en alkoholist formas börjar redan i de tidiga tonåren, de där vackra sommardagarna då Jonas följer med grannen Bror ut i dennes fiskebåt. Det är dagar av gemenskap och spännande historier om Brors alla märkliga affärsbekanta, men också många vänskapliga "ta dig en öl du, Jonas, det är bara mellanöl", och "nu skålar vi, vi karlar, det är bra, pilsner kan man dricka". Och snart behöver ingen längre truga i honom sprit.Sedan följer gymnasietidens festande med polarna år av öl, brass och drömmar om att skriva musik, men vid tjugo kan han inte längre se någon framtid utan alkohol och vid trettio har han svikit alla som trott på honom, inte minst hustrun Susanna.Och fortsätta vidare bort är en tankeväckande påminnelse om att det faktiskt är möjligt att vara alkoholist fast man knappt har tagit studenten. Jonas Bergh skildrar väl kanandet nedför alkoholberoendets sluttande plan, hur välbefinnandet nästan omärkligt övergår i ångest, och hur en desperation smyger sig in i det trivsamma groggandet med polarna när det som en gång var festande blir en del av vardagen: "en öl till om dagen, lite mer brass i pipan eller jointen. Lite mindre hipp hipp hurra, och mera sällan det där riktiga skrattet och upptågen." Stark är också Jonas Berghs beskrivning av alkoholistens vardag, dess rattfyllor, spyor och gin i frukostjuicen, smygande med plastflaskor i innerfickan, ursäkter och löften om förändring som alla bryts eftersom spriten är det enda som verkligen betyder något. Till och med sitt eget bröllop minns Jonas bara efter vad han drack.Läsvärt om alkoholismMed sitt öppenhjärtiga tonfall och osminkade skildring av beroendets alla solkiga detaljer är Och fortsätta vidare bort en stundom både stark och gripande berättelse. De av bokens kapitel som fokuserar på Jonas alkoholism är utan tvekan läsvärda. Tyvärr läggs berättelsens tyngdpunkt alltför ofta på annat, i synnerhet på kretsen av excentriska karaktärer runt Jonas jovialiske granne Bror. Jonas Bergh tecknar ett omsorgsfullt porträtt av flera decennier av vidlyftigt rumlarliv och bohemisk entreprenörsanda i ett öldoftande, Cornelistrallande Folkhemssverige. Gubbarna är fint och ömsint beskrivna, och deras lättsinniga förhållande till alkoholen ger en fin klangbotten åt berättelsen om Jonas, men de får alldeles för stort utrymme i boken. En långt intressantare karaktär är Susanna, Jonas unga hustru, som tålmodigt stannar vid sin makes sida, trots att han ständigt sviker henne. Kärleken mellan dem är fint beskriven och hade gärna kunnat få en mer framskjuten plats i boken.Pratig och okoncentreradOch fortsätta vidare bort är en frenetisk och vindlande historia, lika bottenlös som ölflaskorna Jonas tömmer. Där finns alltid ett nytt minne att dyka ned i, ett nytt spår att följa, en ny karaktär att föra in i handlingen, och som läsare tappar man snart fotfästet i berättelsen. Det är en bok som trots sina förtjänster belastas av alltför många ovidkommande trådar och karaktärer vilket får den att kännas både pratig och okoncentrerad. Den fragmentariska, associationsrika berättarstilens tvära kast mellan olika miljöer och tidsplan gör läsningen både rörig och tröttsam. Trots sina fina delar framstår boken som helhet som alldeles för lång och osammanhängande.Jonas Bergh har utan tvekan en begåvning även för det längre formatet, men det intressanta som han faktiskt har att säga dränks i strömmen av ord eller försvinner ned i gliporna mellan de vilda associationerna.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jonas Bergh|Och fortsätta vidare bort