Det är få forskare förunnat att få stå så mitt i hetluften som David Graeber gjort de senaste åren. Inte nog med att han var en av grundarna till den globala rättviserörelsen och Occupy Wall Street, han har också en tendens att skriva texter som på något magiskt sätt hamnar i centrum. Både på ett rent bokstavligt plan (det var han som myntade begreppet "We are the 99 %"), och ett mera metaforiskt. Förra året skrev Graeber sitt tokhyllade storverk Debt. The first 5000 years som nu kommer i fin svensk översättning av Joel Nordqvist. Och det är en bok med ett eget gravitationsfält runt sig. Slår man upp den och läser ett slag tenderar samtiden obönhörligt att sugas in i dess fascinerande omloppsbana.
Ta bara bokens inledning. Där gör sig Graeber lustig över myten om marknadens ursprung. Den uppstod kring ett antal filosofer under 1700-talet (där Adam Smith och Nationernas välstånd är den mest berömda) och gick ut på att marknader var naturfenomen. För mycket mycket längesedan, menade Smith, ploppade människor upp ur jorden och började byta bäverfällar med varandra. Till en början småskaligt, men allteftersom växte fenomenet. Handelsvägarna blev allt längre, man började ta med sig ädelmetaller. Vips var pengarna uppfunna. Denna berättelse var mycket viktig för upprättandet av ekonomin som vetenskap. Marknaden är en sfär av samhället som följer egna lagar. Vi tillämpar fortfarande byteshandel och kommer alltid att göra det.
Men detta är en fullkomligt bakvänd historieskrivning, menar Graeber. Snarare uppstod penningtransaktionerna ur behovet att förflytta saker. Som exempel tar han de gamla sumeriska templen där det kom att arbeta tusentals människor. Där uppstod en grupp byråkrater med uppgift att reglera hyror, lån och avgifter. Summorna skrevs upp i silverkorn, människor noterades som återbetalningsskyldiga. Marknadsekonomins ursprung, fortsätter Graeber, är därför inte alls något "arkaiskt samarbete", utan skulden. Krediten kom inte ur penningen, utan penningen ur krediten. Så hamnar dagens skuldkris i ett spännande motljus genom ett elegant sjumilakliv över historien.
Graeber är en brokig tänkare och att försöka sammanfatta hans 537 tätskrivna sidor om skuld är en närmast omöjlig uppgift. Emellanåt är det dessutom svårt att hänga med i dess vindlande passager. Samtidigt är det omöjligt att värja sig mot dess centrala insikt: kapitalismens hemliga skamfläck är att den aldrig grundat sig på något "fritt samarbete" - utan skuldsättning, förslavande ch hierarkisering. Skuldsättning, skriver Graeber, skiljer sig från slaveri, genom att det handlar om två jämlika parter, där de gemensamt kommer överens om att sluta vara jämlikar. Och för att upprätthålla detta i grunden destruktiva förhållande, krävs en gevärspipa.
Så visar Graeber hur marknader och vapenmakter uppstår parallellt, från de romerska kolonierna, över de spanska erövringarna av "den nya världen" till de amerikanska plantagen. Vissa kommer nog bli provocerade av Graebers i grunden anarkistiska förhållningssätt till skuldbegreppet. Andra kommer nog provoceras av bokens utformning. Det är en krävande blandning av historia och filosofi med få luftfickor. Men ingen som verkligen tar sig tid att läsa Skuld kan förneka att detta spränglärda stycke historieskrivning slår upp ett andningshål i samtiden.