Egendomligt tomt av Ohlson

En dag i början av maj försvinner Marjories storasyster Miriam. Hennes föräldrar, som deltar i sökandet, bestämmer att hon tillfälligt skall flytta till sin faster Ilse.
Marjorie finner sig genast till rätta. Ilse är snäll, och hon bor nära havet. Och i vinbärsbuskarna på tomten smyger precis en sådan vit katt som Marjorie alltid har drömt om men som hon inte har kunnat skaffa eftersom hennes pappa är allergisk.

Ibland får de besök av en polis som vill att Marjorie skall berätta om dagen då hennes syster försvann, men hon minns inte särskilt mycket. Både polisen och faster Ilse tror att Marjorie är ledsen och orolig, men egentligen saknar hon inte Miriam så mycket. Hon tänker inte ens på henne särskilt ofta.
Emellanåt kommer föräldrarna på besök, och då blir Marjorie ändå lite nedstämd, för hon ser hur de har förändrats. Hennes familj brukade vara världens roligaste och skratta och skämta hela tiden, men nu är det som om allt det skojiga har tagit slut. Marjorie anar att det aldrig kommer att bli som förut i hennes familj, och att hon har en viktig uppgift framför sig: Om Miriam inte kommer tillbaka måste hon vara båda två, på samma gång. Åtminstone tillräckligt mycket Miriam så att hennes föräldrar skall sluta leta efter henne.

Bengt Ohlssons nya roman, Syster, är en berättelse om det hål som en människa kan lämna efter sig. Det handlar om ett försvinnande, och om dem som lämnas kvar. Innerst är det en berättelse om mognad, om att lämna barndomens oskuld och beroende bakom sig, och börja ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor.
Bengt Ohlsson följer Marjorie genom krisen och berättar genomgående ur hennes perspektiv. Den lilla flickans klara och frågvisa blick riktas ömsom mot det kaotiska nuet, präglat av upplösning och ovisshet, ömsom mot minnena av den tid då familjen var tillsammans, och ännu skrattade och skojade. Boken är som allra bäst när Bengt Ohlsson ställer dessa bilder mot varandra och skildrar traumats konsekvenser för familjer. Det är därför synd att han inte låter Marjorie stanna hos föräldrarna i stället för att flytta till fastern, som visserligen är en sympatisk men ganska färglös och ovidkommande figur. I stället för att placera henne mitt i den malström av sorg, skuld och oro som omger Miriams försvinnande, låter han henne lulla omkring i Ilses idylliska trädgård, där hon är mer upptagen av den mystiska vita kattens uppdykande, än av systerns frånvaro.

Det är på det hela taget synd att Ohlsson inte skapar ett fylligare porträtt av hela familjen, och då särskilt av Miriam. Det är trots allt hennes försvinnande som driver handlingen och är dess mörka underström. Och det är hennes tragedi som sticker hål på bilden av den lyckliga, skrattande familjen som framträder i Marjories minnen. Syster hade kunnat bli en fascinerande skildring av de sprickor som döljer sig bakom den hårt sammansvetsade kärnfamiljens fläckfria fasad, men tyvärr tar Bengt Ohlsson inte vara på det intressanta stoffet.
Porträttet av Marjorie är på det hela taget tonsäkert, även om hon ibland känns väl lillgammal. Men hennes reaktion på systerns försvinnande känns inte lika trovärdig. Det är uppenbart att hon inte förstått situationens allvar eller att hon befinner sig i något slags tillstånd av förnekelse. Hon förefaller i alla händelser i det närmaste helt oberörd av systerns försvinnande. Kanske är det verkligen så ett barn skulle reagera, men litterärt sett är det inte det bästa valet eftersom det får hela boken att kännas egendomligt tom och intetsägande. Bengt Ohlsson har dock som vanligt ett bra driv i det han skriver, och man läser med ett visst engagemang. Såväl Ilse som Marjorie är sympatiska och fint skildrade, och det finns ett spänningsmoment i berättelsen som stundtals gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Vad har egentligen hänt med Miriam? Har hon utsatts för ett brott, eller har hon rymt? Lever hon?

Det är egentligen först när Bengt Ohlsson för in ett science fiction-liknande moment i berättelsen som romanen spårar ur. Det är svårt att förstå hur han har tänkt och vad detta övernaturliga inslag är tänkt att tillföra. Det är en vändning i intrigen som inte bara känns malplacerad utan också smått desperat, som om författaren insett att han egentligen inte vet vad han velat säga med boken. Efter det är det i alla händelser svårt att ta den på allvar.

Egendomligt tomt av Ohlson

En storasyster försvinner. Bengt Ohlsson följer genomgående lillasyster Marjorie genom krisen och berättar ur hennes perspektiv. Det är synd att Ohlsson inte skapar ett fylligare porträtt av hela familjen, skriver Catrin Ormestad.