Ebbe - den manipulerande amatören

Anders Isaksson i dag utgivna bok om Ebbe Carlsson är engagerad, lättläst och övertygande, skriver Gunvor Hildén.

Anders Isaksson

Anders Isaksson

Foto: Cato Lein

Litteratur2007-05-15 00:01
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
EN NY BOK. När den så kallade Ebbe Carlssonaffären exploderade genom en första artikel i Expressen 1 juni 1988 var det många som blev förvånade. Hur kunde Ebbe Carlsson, utan något politiskt uppdrag och utan någon post i regeringskansliet, så grundligt dupera polis och regering? Bland politiska journalister vid den tiden hade han ett genuint dåligt rykte. Få trodde på hans fantastiska historier och de flesta betraktade honom snarast som en manipulativ clown.

Ändå blev han blev han mannen som fällde en justitieminister, en rikspolischef och en Säpochef. Anders Isaksson, mest känd för sin utomordentliga serie böcker om den socialdemokratiska politikern Per Albin Hansson, har nu givit sig på denna fascinerande historia, Ebbe Mannen som blev en affär. Han har vänt på alla tänkbara papper, inklusive dåvarande statsminister Ingvar Carlssons privata anteckningar som nu finns på Arbetarrörelsens arkiv. Däremot har han inte intervjuat de berörda, vilket säkert är bra. Det finns oerhört mycket arkivmaterial om Ebbe Carlssonaffären, men i intervjuer så många år senare har folk en tendens att lägga sina versioner till rätta.

Vem var då Ebbe Carlsson? Han började som journalist på olika ställen, var under en dramatisk period pressekreterare på justitiedepartementet, och blev senare förläggare, först på Tiden och sedan hos Bonniers. Men hans yrken hade ofta mycket litet att göra med hans verksamhet i övrigt. Det började med att han ställde sig in hos den beundrade Olof Palme och arbetade hårt på att bli vän i huset hos honom. Gärna överdrev han sin närhet till Olof Palme för att kunna utnyttja sitt påstådda inflytande hos statsministern. Ebbe Carlsson såg till att bli kompis med de flesta som hade makt och inflytande i den politiska sfären.

Och han ville uppnå krönet på sin karriär genom att sätta fast Olof Palmes mördare. Mordet var iscensatt av kurdiska PKK på Irans begäran, det var han fast övertygad om redan första dagen. Eftersom han var nära kompis med dåvarande polismästaren Hans Holmér är det inte uteslutet att det var Ebbe Carlsson som satte Holmér på det spåret. Men polis och åklagare avfärdade kurdspåret och Holmér fick avgå. Ebbe Carlsson däremot, som i likhet med många socialdemokrater var kritisk mot Säpo, övergav aldrig sin tro att det var kurderna som mördade Olof Palme. Det var politiskt passande att Palmemordet utfördes av utrikespolitiska skäl. En ensam, störd mördare var liksom inte tillräckligt fint.

Anders Isaksson ger ett nyanserat porträtt av Ebbe Carlsson, han går igenom orsakerna till att denna amatör lyckades dupera så många, han visar hur polis och andra myndigheter trodde att Ebbe Carlsson verkligen hade ett uppdrag från regeringen att genomföra en hemlig alternativ utredning om Palmemordet. Beviset var ju inte minst det brev från justitieminister Anna-Greta Leijon om att Ebbe Carlsson arbetade direkt på hennes uppdrag, "on my behalf", som det stod i brevet. Hemlighetsmakeriet gjorde att det hela kunde fortsätta så länge.

Nu efteråt verkar hela historien som en mardröm, helt osannolik. Men Anders Isaksson visar med all tänkbar tydlighet hur det var möjligt. En viktig förklaring anser han vara den sammansmältning mellan parti och administration som skett under årtionden av socialdemokratiska regeringar. Förvaltningen hade lärt sig att anpassa sig efter regeringens tankar, även om de inte ens var klart uttalade. Trodde man att regeringen utgick från att PKK begått morden som var det väl så då. Det fanns flera som aldrig trodde på kurdspåret men få som vågade vara öppet kritiska. Bland dem som inte dolde sin misstro var Thage G Peterson, som ständigt men utan framgång tog avstånd från Ebbe Carlsson och hans idéer.
Vem bar då ansvaret för att det kunde gå så långt? Tre personer fick lämna sina jobb, justitieministern, rikspolischefen och Säpochefen. Anders Isaksson anser att det finns anledning att tro att även Ingvar Carlsson i själva verket var informerad om Ebbe Carlssons aktiviteter, trots att den dåvarande statsministern alltid har dementerat det. Den gemensamma faktorn var Carl Lidbom, en av Ingvar Carlssons allra närmaste vänner och samtidigt en av Ebbe Carlssons bästa kontakter. Det finns tecken som skulle kunna tolkas så att Ingvar Carlsson, så att säga inofficiellt, var informerad. Om detta hade kunnat bevisas hade han antagligen varit tvungen att avgå som statsminister.

Anders Isakssons bok är grundlig, noggrann, övertygande och ändå lättläst. Ebbe Mannen som blev en affär är ett absolut måste för den som alls är intresserad av denna obegripligt konstiga affär, som säger så mycket om svensk politik på 1970- och 80-talen.
Övertygande. Hans Isaksson ger en övrtygande beskriving av den mardrömslika Ebbe Carlsson-affären.
Foto: Cato Lein

Manipulativ. Omslaget till boken med den manipulative Ebbe Carlsson.
Anders Isaksson
Ebbe - Mannen som blev en affär
(Albert Bonniers förlag)