Dubbelexponerade noveller om svek
En verkligt spännande debut, anser Anne Marcusson om Stina Palms novellsamling Trollsländor och taggtråd.
Stina Palm
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Palm gör det inte direkt enkelt för sina läsare. Hon skriver snåriga, svårlästa berättelser där berättarjaget plötsligt övergår till att bli hon som lika snabbt blir han och till slut omvandlas till ett annat jag. Ofta tycker man sig avsluta en helt annan historia än den man började läsa, och får arbeta sig tillbaks på jakt efter det stycke eller den mening där brytningen skedde. Språket, som tyckts vara så klart och enkelt vid första anblicken, skruvar sig och sluter sig och måste långsamt dechiffreras för att meningen ska framgå.
Vad som gör läsningen mer intressant än frustrerande är de flyktiga samband man upptäcker mellan de olika novellerna. Är kvinnan i den första och den sista novellen samma person vid olika tidpunkter i livet? Är bryggan där hon möter en hund samma som den där den unga dansösen tänker avsluta sin karriär? Har den dödssjuke mannen i en hissen något att göra med alla fäder och älskare som dör eller försvinner på annat sätt?
Man tycker sig läsa om en rad alternativvärldar som överlappar varandra samtidigt som de var och en har sin karaktär och historia. Och det är denna dubbelexponering av motiv, miljöer och händelser som gör Trollsländor och taggtråd till en verkligt spännande debut.
En ny bok
Trollsländor och taggtråd
Stina Palm
(Albert Bonniers förlag)
Trollsländor och taggtråd
Stina Palm
(Albert Bonniers förlag)