Hur ska en bostad planeras för att du ska må bra? Rums augustinummer handlar om arkitekturens påverkan på det psykiska välbefinnandet.
I en artikel om den brittiska arkitekturen meddelas att den genomsnittliga lägenheten i Storbritannien är 46 kvadratmeter. Det är lika stort, eller litet, som en tunnelbanevagn. Stort skulle jag säga, i alla fall för ett singelboende. De flesta lägenheter jag bodde i, i unga år i Sverige, var inte större än 35 kvm. Värre är väl då det genomsnittliga brittiska fönstret som är 45 x 45 cm. Inget compact living-knep i världen – som är ett sätt att leva stort på liten yta – kan öka ljusinsläppet i en så liten glugg. Om man inte kan få till det med en spegel funderar jag och tvivlar.
I Sverige finns inte längre folk- och bostadsräkning och det är svårt att veta exakt hur stort eller litet folk i allmänhet bor. Men jag vågar påstå att vi har större fönster än britterna. Men det går inte att lista det som ger en bra bostadskänsla trots att man vet att färg och inredning spelar stor roll. Det menar i alla fall flera tillfrågade experter i tidskriften Rum. De säger att varje hem är unikt och att det måste få fortsätta att vara det. Man får helt enkelt tänka själv.
Vad är då nyckeln till trivsel? I en artikel med just den rubriken tillfrågas folk som dagligen tänker arkitektur. De flesta av oss ickearkitekter förstår intuitivt att ljus är bra men en professor vid Chalmers, Claes Caldenby, sätter ljus i sammanhang: ”En av de stora poängerna med naturligt ljus/dagsljus är dess skiftningar med vädret, väderstreck, dygnet och årstiden och inte minst vetskapen om att man genom dagsljus kan uppleva att man är en del av detta större sammanhang.” Att sitta hemma med neddragna persienner och snöa in på detaljer är, med andra ord, inte speciellt hälsosamt.
Drömmen för de allra flesta är väl en stor ljus lägenhet. Stora ytor! Men för alla oss med begränsade tillgångar kommer Pernilla Hagbert, doktorand vid Chalmers, med lugnande ord: ”att vi skulle bli lyckligare av större bostäder är knappast en direkt korrelation.”
Vilken är då den viktigaste parametern är för att vi ska må bra i vår hemmiljö? Jag kan inte låta bli att småle åt arkitekten Ola Anderssons lakoniska svar: ”Pengar och kärlek.”
Rums tema, vårdande arkitektur, är ett bra grepp på vår dagliga miljö. Och jag vill nästan bli sjuk när jag läser om hur det nya tänket går kring sjukhus och andra vårdinrättningar. 60-talets funktionalism ersätts med tankar om arkitektur som en viktig del av vården.