Drömmar om snö och is

Norge är ett vinterland. Inte bara därför att den kalla och snöiga årstiden är aningen längre än hos oss i Syd- och Mellansverige utan kanske mest därför att den spelar en större roll i folks känslor och drömmar. Det märks i ett par i dagarna utkomna självbiografiska romaner. Thorvald Steens Snökristallers tyngd skildrar en 14-åring med backhoppardrömmar men begynnande muskelsjukdom, en tragisk kombination som han bär med tyst och stoisk desperation. Lika självbiografisk, eller ännu mer så, är den något yngre Kim Leines debutroman Kalak, som skildrar ett halvt liv av katastrofer och uppryckningar i växelvis Norge, Danmark och det ännu mer vintriga Grönland.

Av dessa båda stilsäkra och intensiva författare är Kim Leine den mest självutlämnande och den som dras till de stora dramatiska gesterna, både i det vanliga livet och i sitt språk. Thorvald Steen har bl a skrivit några perspektivrika och lågmält fängslande historiska romaner om Snorre Sturlason, Darwin och livet i Konstantinopel genom tiderna - och det här årets självupplevda men distanserat återgivna tonårshistoria har samma flärdlöst effektiva språk och återhållsamma känslouttryck som de tidigare. Men den är intensivare och mer spännande, kanske därför att den så tydligt bygger på egna erfarenheter.

Backhoppning föreställer vi oss gärna som en typiskt norsk idrottsgren. Den branta terrängen ger den historiska förklaringen, och visst tycker vi att det är något norskt även över lusten att satsa djärvt under några korta ögonblick snarare än att, som vi, slita länge och envist i spåret på mera slät mark. Steen ger en bra inblick i hur en tämligen normal gutt kan drömma om bragderna, svävandet och övervinnandet av den naturliga rädsla som ändå aldrig kan tänkas bort. Det speciella med den här unge mannen - vars namn aldrig nämns men som till nio tiondelar torde vara Thorvald Steen - är att han drabbas av en tydligen obotlig muskelsjukdom. Man skulle kunna gissa på muskeldystrofi men det blir aldrig klart, och författarens faktiska liv verkar motsäga det. 14-åringen, vars inre liv återges utan direkta kommentarer eller pekpinnar från den 50-årige författaren, vill inte sluta hoppa utan bestämmer sig flera gånger för bara ett hopp till, sen får det gå som det vill. Detta envisa dödsförakt och bakom det en molande melankoli har Steen fångat utmärkt, med vardagliga detaljer och små diskreta stilbyten här och var.

I familjesituationen finns också en litterärt rätt ovanlig variant: de båda föräldrarna är fortfarande så förälskade att pojken känner sig aningen utanför trots all omsorg: "De var elefanter som inte såg ungen som gick och lufsade under buken på dem". Den första flickvännen är också en nyanserat tecknad och trovärdig figur.
Om Thorvald Steens alter ego får sina ryck av dödsföraktande desperation balanserar Kim Leines lite vuxnare motsvarighet nästan hela tiden på slak lina, med en nästan programmatisk motvilja mot skyddsnät. Hans risktagande bottnar inte i något som ligger framför honom utan möjligen tvärtom: han flyttar i tonåren från sin mor (Jehovas vittne i en liten norsk by) till sin far i Köpenhamn och utsätts av honom för incest. Det är en serie sällsynt konkreta och obehagliga scener, som man får förutsätta är autentiska. Märkligt nog har Leine lyckats hålla en rent litterär distans till vad han varit med om. Egentligen har man svårt att tro att han kunnat vara så relativt oberörd av dessa "frivilliga" händelser som han verkar. Detsamma gäller den längre period då han som sjuksköterska på Grönland blir alltmer beroende av narkotikaklassade läkemedel för att till sist klappa ihop och mista jobbet.

Leine berättar om ett stort antal korta eller längre kvinnorelationer som man också får förmoda är autentiska. Möjligen kan hans mer än genomsnittliga heterosexuella energi ha ett samband med den homosexuella incesten i sjuttonårsåldern. Men den kan också hänga samman med att romanen till stor del utspelas på Grönland, där vanorna traditionellt är annorlunda, med färre tabun, än på de flesta andra håll. Som självporträtt är Kalak färgstark och full av utomordentliga detaljer, men ändå har man svårt att förstå hur helheten hänger ihop. Kim växlar så häftigt mellan kompetent, ansvarsfull och handlingskraftig sjuksköterska mitt i den kaotiska grönländska verkligheten med utbredd alkoholism, mord och vådaskjutningar och olyckor av alla slag förutom vanliga sjukdomar, och å andra sidan accelererande narkomani med livsfarliga tablettdoser.

Som skildring av Nordens mest exotiska hörn, med totalt annorlunda eget språk och ganska säregen kultur, är Kalak också rapp och elegant. Perspektivet är privat snarare än socialt men ger ändå i förbifarten intressanta glimtar av samhällsklimatet och de - förhållandevis måttliga - etniska motsättningarna. Som debutroman är Kalak imponerande. Leine, som är född och uppvuxen i Norge, skriver på danska, vilket väl inte är en så våldsam omställning, men resultatet tyder ändå på en betydande språklig och episk talang.

Drömmar om snö och is

Heta känslor i en natur täckt av snö och is kännetecknar norske Thorvald Steens och norsk-danske Kim Leines självbiografiska romaner, konstaterar Tore Winqvist.