1933 gjorde den borgerlige franske politikern Edouard Herriot, som under många år varit ledare för det radikalliberala partiet och Frankrikes konseljpresident, en legendarisk resa i det sovjetstyrda Ukraina. På den tiden skakades Ukraina av den värsta svältkatastrofen i Europas moderna historia som enligt aktuella beräkningar dödade mellan fem och nio miljoner människor. Svälten hade iscensatts av Stalinregimen för att tvinga de ukrainska bönderna till underkastelse. Desperata människor gnagde barken av träden och förvandlades till kannibaler. Drivor av lik låg på bygatorna. Men Herriot såg ingen nöd. Efter hemkomsten till Frankrike gjorde han följande uttalande på en presskonferens: ”Ja, jag har rest genom Ukraina. Jag kan försäkra er att jag såg en blommande trädgård!”
Herriot var bara en av tusentals intellektuella fellowtravellers från västvärlden som under trettiotalet – när sovjetmedborgarna gastkramades av den Stora terrorn – gjorde pilgrimsresor till det kommunistiska paradiset och hyllade Stalin. Ett tänkvärt exempel är den brittiske succéförfattaren H G Wells som redan vid förrförra sekelskiftet räknades som en av Storbritanniens främsta vänsterintellektuella. En annan är den hyllade författaren Bernhard Shaw. Efter en audiens hos Stalin 1931 förkunnade han att massmorden, de organiserade hungerkatastroferna och deportationerna till de sibiriska gulaglägren i själva verket var segrar för förnuftet.
Drömmar om ett framtida paradis har genomsyrat många människors tankar i alla tider. Den ryska oktoberrevolutionen 1917 utlöste en veritabel tsunamivåg i hela världen. Nyfrälsta kommunister och andra vänstersympatisörer trodde verkligen att den nya bolsjevikregimen skulle bygga upp ett utopiskt samhälle och fostra en ny sorts människa som frigjort sig från nöd och klassamhällets bojor. Om allt detta handlar boken Slutet på en illusion som äntligen publiceras på svenska. Författaren, den franske historikern Francois Furet, lämnade kommunistpartiet 1956 och blev sedermera en framträdande kritiker av kommunismen och den marxistiska historieskrivningen. När boken gavs ut i Frankrike 1995 hamnade Furet i centrum för en hetsig samhällsdebatt. Mest kontroversiell var förmodligen hans tes om kommunismen och fascismen som totalitära tvillingar.
Furet följer revolutionsmytens utveckling i Europa från den franska revolutionen 1789 till Sovjets kollaps i början av 1990-talet. Bolsjevikerna gjorde bland annat anspråk på att vara jakobinklubbens arvtagare och baserade sin legitimitet på föreställningen att partiet hade kunskap om historiens utvecklingslagar. Massor av människor, som tappat tron på det befintliga samhället, accepterade det absurda anspråket. Den pseudoreligiösa tankebyggnaden skakades först 1956 när Nikita Chrusjtjov höll sitt hemliga tal på den tjugonde partikongressen och avslöjade Stalinregimens brott.
Vid sin död 1953 hade Stalin hyllats som en halvgud av miljoner människor. Chrusjtjovs tal bidrog till att punktera den kommunistiska illusionen, skriver Furet. Partiets avlegitimeringsprocess sköt fart. Men själva grundbulten i drömfabriken – människornas fantasier om ett bättre samhälle – finns kvar och tar sig ständigt nya uttryck. Slutet på en illusion är förvisso en läsvärd bok.