Dödsbesvärjelser

I fjol fick Eva Ström Nordiska rådets litteraturpris för sin diktsamling Revbensstäderna. Det var mycket välförtjänt eftersom hennes författarskap platsar bland samtidens viktigaste inte bara i Norden utan även internationellt sett. Nu återkommer hon med en ny diktsamling, Rött vill till rött, den åttonde sedan debuten 1977.En lovsång till livetRött vill till rött är en mästerlig bok skriven av en poet som släpper loss all sin kreativa fantasi. Aldrig har väl Eva Ström skrivit med en sådan frenesi och frihet i uttrycksmedlen och aldrig har hon skrivit så suggestivt vackra texter. Det är bara att njuta av ett författarskap som befinner sig på höjden av sin kapacitet. Dikterna kretsar kring en mors död men hos Ström transmuteras den personliga sorgen och saknaden otroligt nog till en lovsång till livet vilket summeras i det återkommande omkvädet "rött vill till rött".Texterna i Eva Ströms nya bok kan läsas som en utforskning av den röda färgens emotionella och symboliska innebörder. Hennes sensibilitet tycks arbeta utifrån färger eller färgatmosfärer och därför skriver hon också så brakonstkritik.Därför dras hon kanske också till blommors färgmystik som hos henne får drag av dödsmystik. Hennes blomdikter påminner för övrigt om sufisk diktning. Det starkaste partiet i Rött vill till rött är sviten om moderns sista tid i livet. Speciellt starka är de båda dikter som fokuserar moderns dödsögonblick som skildras på ett epifaniskt vis.Vad innebär denna väntan?Den som kan hjälpa dig nuär långt borta och visar sig inteDitt ansikte årsböljarmellan decennierDen du åkallari ditt mammaropkommer till digi dina anletsdragi ditt uppåtvända ansikteDu föds in i din dödoch lämnar ditt ansiktetill din sistfödda morDödsmystiken i Eva Ströms nya bok är moderlig och kvinnlig vilket gör att den känns som ett nödvändigt komplement till manliga diktares texter om döden.Behovet att besvärja dödenKanske är även den mjuka musikaliteten i Ströms dikter specifikt kvinnlig. Kompositionen av Rött vill till rött kan liknas vid en fyrsatsig stråkkvartett med återkommande motiv och fraseringar. Ibland sjunger hennes texter i folkviseton; ibland skränar de av disharmonier och ordkakafonier. Det som alstrar musikaliteten i dikterna är behovet att besvärja döden och de skiftande känslokomplexen associerade med dödsproblematiken.Det märkliga är att Eva Ström i döden ser en kärleksmystik som är av existentiell snarare än religiös art. I en underbar formulering skriver hon att "döden är en stor bukett med gula liljor / och blå stormhattar invirade i en brudslöja". Slöjmetaforiken återkommer på flera ställen i Rött vill till rött och just slöjor och den älskades dolda ansikte är ett bildkomplex som är centralt för sufisk diktning.Poesins plats i samhälletI vårt ytliga mediesamhälle är Eva Ströms nya diktsamling en gåva av språklig magi och kraft. Den utgör ett bevis på att poesin är den plats i dagens samhälle där samtalet om människans essentiella natur och öde fortfarande kan föras. Vad kan vara angelägnare än att hålla det samtalet vid liv? Och den som läser Eva Ströms nya diktsamling blir delaktig av detta samtal med ekon från många olika idétraditioner. Inte minst är detta viktigt: att relatera många olika idétraditioner till varandra för att belysa nutidsmänniskans historiska situation. Därför är Rött vill till rött i bästa mening en intertextuell bok med allusioner och citat på tyska, engelska eller franska.