Döden som objuden gäst

2006 gjorde Sara Gordan en uppmärksammad debut med den lyriska prosaboken En barnberättelse. Hennes nya bok heter Uppställning med albatross, en samling prosalyriska texter där många skeenden vävs in i varandra. Gordan använder ett fritt associativt skrivsätt för att återge medvetandeflödet hos en kvinna som lever i ett hus tillsammans med man, barn och sin åldrade far som är tokig i bilar.
Men hela tiden hotas det skenbart idylliska familjelivet av en katastrof vilket antyds genom återkommande allusioner på Titanics undergång, Apollo 13:s månfärd och en bilolycka med dödlig utgång. Dessutom alluderas det på TV-serier, filmer och litteratur. Skickligt för Gordan in dessa anspelningar i textväven och bygger på så vis upp en känsla av ett ödesmättat skeende mitt i de mest vardagliga händelser, som att äta middag eller leka på en utelekplats. Hon är doktorand i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och vet hur man tillämpar den modernistiska allusionstekniken enligt Eliot och James Joyce

Uppställning med albatross berättar en historia med sådana filmtekniska medel som omtagningar och snabba klipp mellan olika scener. Om det inte vore för det surrealistiska bildspråket skulle boken kunna läsas som en synopsis för en film. I centrum av berättelsen står en kvinna som plågas av en skuldproblematik vilket förklarar varför en albatross plötsligt dyker upp i texten. Anspelningen är naturligtvis på den engelske romantikern Coleridges klassiska dikt The Rime of the Ancient Mariner. Men kanske duggar allusioner alltför tätt i Uppställning med albatross. Vilken cynisk kommentar skulle Dr House vräka ur sig om det? Favoritanspelningen i boken är just till TV-serien om Dr House, denne geniale och hypokondriske läkare som löser de allra mest komplicerade sjukdomsfallen.

Sara Gordans nya bok handlar om den både banala och skrämmande sanningen att ingen av oss kommer att överleva livet. Vi är här helt enkelt för att dö. Texterna iscensätter ett slags drömspel där aktörerna byter skepnad och roller medan den objudne gästen - döden - alltid förblir densamme. Det är en stark bok med ett brett känsloregister där humor, förtvivlan, rädsla, kärlek, kåthet och glädje får komma till uttryck. Porträttet av kvinnan är ovanligt rikt och nyanserat samtidigt som hennes innersta jag är ogripbart undflyende. Barnets naiva överlevnadsförmåga blir det som till sist hjälper huvudpersonen att uthärda livets katastrofer. Efter sin mammas operation för en hjärntumör och sin pappas död i en bilolycka säger barnet:

När jag var liten kom jag ut ur din mage. Ja. Men
när jag var stor och du var liten, då kom du ut ur min mage.
Ja. Och när pappa var stor kom han ut ur bilen och då kunde
han flyga. Ja. Och det fanns sniglar och de parade sig och äggen
smällde vi som bär. Ja. Allt är rätt. Du lever i den bästa av världar.

Dr House skulle nog gilla den där lite naivt stolliga tron på livet trots allt elände som finns i världen!

Döden som objuden gäst

Sara Gordans nya prosalyriska bok Uppställning med albatross präglas av ett surrealistiskt bildspråk nära besläktat med det filmiska uttrycket, skriver Bo Gustavsson.