Död med bisarra omständigheter

Tonsättaren Lucas Loos och den vackra Clara Wever lever i ett stormigt förhållande, präglat av ständiga gräl och konflikter. De är båda centralgestalter i de kulturradikala kretsarna i sjuttiotalets Amsterdam. Clara har otaliga älskare och Lucas är egentligen mer intresserad av unga män. Men något binder dem trots allt samman, inte minst sonen Quint.

Sommaren 1981 hyr de en villa på den grekiska ön Skyros. Tanken är att om de får tillbringa lite tid på tu man hand kan de kanske komma varandra närmare och ta sig ur de destruktiva cirklarna. Till en början njuter de av livet och lyckas till och med finna ett status quo i den segslitna, äktenskapliga kraftmätningen. Men så bjuder Lucas en kväll hem två unga män som han träffat på stranden. Det är uppenbart att han är attraherad av den ena. Clara retar sig på hans flirtande och så dras de återigen in i en av sina dueller. Mitt under ett gräl ramlar hon ned från terrassen och krossas mot klipporna.

Sorgen och bestörtningen är stor när beskedet når Amsterdam, men snart börjar också ryktena frodas. Det viskas om att Claras död inte alls var någon olycka och misstankarna riktas mot Lucas.
Tjugofyra år senare bestämmer sig en författare för att skriva en roman om Clara och Lucas. Hon söker upp deras vänner, och de gamla, obesvarade frågorna rörs återigen upp till ytan. Varför var Lucas så besatt av den nederländske diktaren Gerrit Achterberg, som mördade sin flickvän? Varför försökte inte Lucas gripa tag i Clara, innan hon föll? Och varför hade han börjat komponera hennes rekviem veckorna innan hon dog?

Connie Palmens senaste till svenska översatta roman, Lucifer, lånar vissa drag från kriminalromanen, men den som förväntar sig en deckare att koppla av med kommer sannolikt att bli besviken, för Lucifer är i stället en filosofisk, psykoanalytisk och kulturkritisk studie av sjuttio- och åttiotalets intellektuella och konstnärliga scen i Amsterdam. Med närvarokänsla och detaljrikedom skildrar Connie Palmen en värld präglad av avundsjuka och generositet, intensiva vänskapsförbindelser och bittra ideologiska strider, och vars hjärtpunkt är Bordet på restaurangen Kretsen, där enbart den utvalda eliten tillåts slå sig ned.

Boken är inspirerad av en verklig händelse. I efterordet skriver Connie Palmen att Lucas och Clara är modellerade efter den nederländske tonsättaren Peter Schat och skådespelerskan Marina Schaper. Tyngdpunkten i romanen ligger emellertid inte på Lucas och Clara, utan på människorna i deras bekantskapskrets. Connie Palmen skildrar ingående deras förhållande till det excentriska paret och deras sätt att hantera Claras död. Hon tecknar fylliga och intressanta porträtt av de färgstarka figurerna, från den homosexuelle sminkören Robin till den excentriske kolumnisten och straffrättsprofessorn Otto, och låter var och en bidra med sin pusselbit. Och med sina ledtrådar.

Det är en berättarstil som ställer vissa krav på läsaren, eftersom romanen rör sig i sidled, snarare än framåt. Connie Palmen byter ideligen tempus och gör långa och vindlande utvikningar om till synes irrelevanta ämnen och karaktärer. Det är sofistikerat och välskrivet, men också aningen konstlat och pretentiöst.
Framför allt är Lucifer en roman som skulle ha mått bra av lite ironi. Om Connie Palmen hade förmått förhålla sig till de självupptagna, arroganta konstnärerna med lite mer distans och lite mindre vördnad hade resultatet förmodligen blivit intressantare. I Lucas gör hon ett tappert försök att skapa ett porträtt av någon demonisk och genialisk - och möjligen psykopatisk - men lyckas aldrig åstadkomma något annat än en ganska ytlig klichébild av den egocentriske och bildstormande konstnären. Därför blir också alla de långa och ingående analyser av hans liv, verk och karaktär som utgör romanens stomme måttligt intressanta för läsaren.

Den diskussion som utgör romanens kärna - hur långt en konstnär är beredd att gå för sitt verks fullbordan - förmår heller inte engagera eftersom den aldrig får någon allmängiltig karaktär, utan är centrerad kring Lucas liv och skapande, och de bisarra omständigheter som omger Claras död.
Läsarens engagemang påverkas också av det faktum att det knappast finns en enda karaktär i boken som det går att sympatisera med - inte ens offret, Clara. Den enda som får lite personlighet är den småväxta, cigarrbolmande kvinnliga pedagogikprofessorn Puck, som med sina barska kommentarer sticker hål på konstnärernas uppblåsta egon och för ned diskussionerna på jorden.
Det är synd att hon inte fick vara med och redigera Lucifer.

Död med bisarra omständigheter

Författaren Connie Palmens bok är inspirerad av en verklig händelse om ett hastigt dödsfall som reste många frågor, skriver Catrin Ormestad.