Dikt som fångar det osagda

Paul Auster (född 1947) är internationellt känd för sina romaner men han har även skrivit filmmanus och själv regisserat ett par filmer. Mindre känt är det faktum att han började sin karriär som poet på 1970-talet. Hans poesi brukar beskrivas som en förövning till romanskrivandet men det är en orättvis bild. Poeten Paul Auster står på egna ben vilket bevisas av Ragnar Strömbergs översättningar av hans Samlade dikter. Volymen innehåller samtliga åtta böcker som publicerades på 1970-talet.
Auster är en filosofisk författare som reflekterar över tillvarons villkor både i sin poesi och sin prosa. Världen är ett mysterium och jaget en illusion - det är premissen i författarskapet. Det låter som en schopenhauersk problematik: världen som begär och föreställning. Varseblivning blir därför det primära i Austers konst som Ragnar Strömberg mycket riktigt påpekar i sitt efterord.

Paul Auster började skriva poesi efter föräldrarnas traumatiska skilsmässa vilket öppnade en spricka i verkligheten som under årens lopp vidgades mer och mer. Faderns tomma stol blev på något sätt emblematisk för den livskänsla av frånvaro och främlingskap som kommer till uttryck i författarskapet.
I sina första diktsamlingar skapar Auster en frånvarons kosmologi med nyckelord som jord, sol, öga, öken, sår. Men ibland kan han bli väl kryptisk i sin korthuggna stil. Luft under vingarna får hans texter först då han inför ett berättande element i dikterna. Försvinnanden från 1975 är den bok där han finner sin röst som poet genom att reflektera över existentiella begrepp som mur, stenar och språk, kodord som sedan återkommer i den fortsatta diktningen.

Därför att det som händer aldrig kommer att hända
och för att det som har hänt
händer igen i evighet,

är vi som vi är, allt
har förändrats inom oss, om vi talar
om världen
är det bara för att lämna världen

osagd. Tidig vinter: de gula äpplena ännu
ofallna
i ett naket träd, spåren
av osynlig hjort

i den första snön och sen snön
som inte slutar. [?]

Egentligen utgör den metapoetiska diskursen den röda tråden i Samlade dikter. Att tala men samtidigt lämna världen osagd är den paradoxala målsättningen för lyrikern Paul Auster. I den avslutande prosalyriska texten Vita rum från 1979 lyckas han med bedriften att just fånga det osagda och osägbara i upplevelsen. Det är en mästerlig text som både pekar framåt och bakåt i karriären.
Visst är Paul Auster en lika betydande poet som romanförfattare! Hans Samlade dikter har sin givna plats vid sidan av New York-trilogin som kulmen på ett av samtidens centrala författarskap.

Dikt som fångar det osagda

Paul Auster är en lika betydande poet som romanförfattare, anser Bo Gustavsson efter att ha läst Samlade dikter.