Det svikna barnets revansch

Skådespelaren Morgan Alling berättar om en barndom full av svek och uppbrott. En gripande historia, skriver Magnus Dahlerus.

Skådespelaren Morgan Alling.

Skådespelaren Morgan Alling.

Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX

Litteratur2010-11-09 11:24
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad ligger bakom de val vi gör i livet? Vi söker, nästan uteslutande alltid, svaren på den frågan i vår barndom.  Morgan Alling tycks ha vetat tidigt. Dagen han ska börja scenskolan, då 18 år, beskriver han så här, i sin bok Kriget är slut: ”Hela mitt liv har jag sökt uppmärksamhet. Se mig! Älska mig! Jag har spelat teater så fort jag har öppnat en kylskåpsdörr, för då tänds en lampa.”

Efter förra säsongens Let’s Dance och SVT:s Jakten på Julia blev Morgan Alling känd för en bred publik. Men redan långt innan dess har man kunnat se honom på scener lite här och där runt om i landet, under många år på 2000-talet på Dramaten. Han jobbar ofta med clownerier i Commedia dell’arte traditionen.
Morgan Alling föddes 1968 i Mölndal utanför Göteborg. Därpå följde åtta år av kaos och kris. Förra sommaren började han berätta om sin uppväxt som sommarvärd i radions program Sommar.

En svår barndom utgörs av en kärleksfattig miljö full av svek som tar sig olika uttryck. När Morgan de första fyra åren bor hos sin mor finns kärlek men ingen stabilitet. En natt sover han ute med sin mor när de blivit vräkta. Hennes värld är frekvent besökt av kriminella och alkoholiserade ”vänner”. När Morgan och hans yngre bror Stefan kommer till fosterhem och barnhem finns stabiliteten (dock i allt för korta perioder) men där tryter kärleken. Myndigheterna och fosterfamiljerna gör sveket till vardag. 
Morgan och hans bror åkte omkring i fyra år, de separerades efter ett tag, innan Morgan hamnade hos en fosterfamilj i vilken det fanns en vuxen som vågade älska honom, stötta honom och sätta sunda gränser. Här fanns en hel del trassliga relationer också men dock en känslomässig stabilitet.

Under de första åren hos sin mor fanns det en hel del konflikter, som mammans sällskap ofta stod för. Då grundläggs viljan att få andra på bra humör, beskriver Morgan. Hans speciella trix är att falla att slänga sig ut från träd – inte helt olikt de gamla Chaplinfilmerna. Att få uppmärksamhet genom att snubbla och att vara rolig blir hans grej, det roar och imponerar. Det är en överlevnadsstrategi, antagligen ett surrogat för kompensation, ett barns sätt att skaffa den kärlek som borde vara självklar. Här grundlades viljan till att syssla med teater.

En lärare säger tidigt, när Morgan söker allas skratt och busar runt i klassrummet, att han kommer antingen bli cirkusartist eller skådespelare. En dag kommer en släkting med en Chaplinbiografi som han artigt tar emot, men i stället för att lägga undan den fastnar han i den, skolkar från skolan och läser oavbrutet.
Kriget är slut är en framgångssaga som jag har svårt att värja mig mot. Den handlar om de första 22 åren i Morgan Allings liv, från födseln 1968 till 1990. Den slutar med att han bjöd sin biologiska mor och sin fosterfar på premiären av Nicholas Nickleby på Göteborgs stadsteater. En gripande berättelse. 

Litteratur
Morgan Alling
Kriget är slut
Forum