Det svåra vidrörs aldrig

Hur ska de europeiska länderna hantera den stora invandringen av muslimer? Varför mördade den unge muslimen Mohamed Bouyeri den kontroversielle filmaren och debattören Theo van Gogh 2004? Berodde det på att han som muslim blivit illa behandlad på grund av rasism och intolerans, eller på att islam inte kan förenas med yttrandefrihet och demokrati?

Professor Ian Buruma försöker belysa de komplicerade och hett omdebatterade frågorna i sin bok Mordet i Amsterdam. Ian Buruma är professor i mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College i New York, har en holländsk pappa och en brittisk mamma och växte upp i Holland. Boken består till största delen av intervjuer med muslimer i Holland, de flesta med hög utbildning.

Föga överraskande finner författaren att muslimer, precis som alla andra människor, är olika. Där finns alla åsikter representerade från den kända antimuslimska Ayaan Hirsi Ali till en ung akademiker som gärna skulle vilja att muslimerna hade ett eget samhälle i Holland till exempel med muslimska skolor, muslimska sjukhus och sharialag. Men han inser att det är omöjligt.

Flera av de intervjuade påpekar att nykomlingar från arabiska länder ofta blir helt förvirrade av den frihet som råder i Holland. De vet inte hur de ska bete sig och längtar efter strikta regler. Då blir religionen ett stöd. Islam ger tydliga besked och påminner dessutom om hur det var i hemlandet.
Andra påpekar att det inte är lätt att göra en yrkeskarriär i Holland om man är muslim, även om man har en god utbildning och talar flytande holländska. Bitterheten över motgångarna kan ta sig uttryck i ett hat mot samhället. Frustrerade studenter blir ibland revolutionära, även i den europeiska historien.
Theo van Gogh var en person som älskade att provocera. Han fanns med i de flesta debattprogram i tv och skrev otaliga artiklar. Han hatade all religion, islam såväl som kristendom och judendom. Och han gjorde den kontroversiella filmen Underkastelse med manus av Ayaan Hirsi Ali. Den korta filmen visade nakna kvinnor med kvinnofientliga citat ur Koranen och väckte ett ramaskri i Holland.

Ayaan Hirsi Ali hade redan före filmen ständiga livvakter eftersom hon hotades till livet. Från början kom hon som mycket trogen muslim från Somalia. Familjen flyttade mellan olika länder och till slut skulle hon giftas bort mot sin vilja. Ju äldre hon blev desto mer kritisk blev hon till islam, och när hon skulle resa till sin blivande make smet hon och reste till Holland. Vid det laget hade hon blivit övertygad om att islam inte gick att förena med demokrati. Nu bor hon i USA. Den unge mördaren Mohamed Bouyari sade sig ha velat mörda henne också.

Vilka slutsatser drar då Ian Buruma av alla intervjuer? Så mycket framgår att han beundrar Ayaan Hirsi Ali för hennes mod men inte delar hennes åsikter. Någon mening här och där skulle kunna tolkas som att han tycker att det är det holländska samhällets fel att det finns våldsamma islamister där, att Holland inte längre är ett välfärdssamhälle, präglat av samförstånd och öppenhet som förr. Han skriver en kort mening om att USA tycks ha lyckats bättre med sina muslimer än Europa. Han konstaterar att islam måste accepteras som en europeisk religion. Han tycker också att muslimerna måste gå den liberala demokratin till mötes men inte hur det skulle ske. Någon ordentlig analys blir det aldrig.

Det kan inte hjälpas att det känns snopet. Varför har han inte försökt sig på en analys? Är han rädd för att drabbas av samma öde som Theo van Gogh? Eller tycker han att problemen är för komplicerade? Har mordet på Theo van Gogh bidragit till att begränsa yttrandefriheten? Är det västerlandets eget fel att de fanatiska islamisterna hatar de västerländska värdena som demokrati och yttrandefrihet? Vilka reformer krävs för att både muslimer och andra ska kunna känna sig trygga i samhället? Men sådana kontroversiella frågor tar Ian Buruma inte upp. Han nöjer sig med inkännande intervjuer och sedan får läsaren fundera vidare själv.

Det svåra vidrörs aldrig

Ian Buruma undviker de mest kontroversiella frågorna i sin bok om islamsk invandring i Europa, skriver Gunvor­ Hildén.

Ian Buruma undviker de mest kontroversiella frågorna i sin bok om islamsk invandring i Europa, skriver Gunvor Hildén.