Det lockande Venedig

John Julius Norwich skrev för några år sedan den förmodligen bästa boken hittills om Venedigs historia som självständig och mäktig sjöfartsrepublik från tidig medeltid till 1797, A history of Venice. Han har också i åratal varit ordförande i den brittiska stödorganisationen Venice in Peril Fund, som utfört en serie uppskattade re-staureringsarbeten i lagunstaden.Nu har Lord Norwich återvänt till sitt ämne med en uppföljningsvolym som han kallat Paradise of cities: Venice and its Nineteenth-century visitors.Berömda utlänningarSedan självständigheten gått förlorad inför ett franskt ultimatum i maj 1797, blev ju, som författaren betonar, ingenting mera detsamma i Venedig. Staden och det omgivande Veneto behärskades växelvis av fransmän och österrikare fram till1866, då den införlivades med det enade Italien.För alla sina nya härskare blev den en provinsstad bland många som pockade på uppmärksamhet och investeringar. Vad som räddade Venedig var i hög grad de berömda utlänningar som sökte sig dit.Det är ett tiotal av de mest namnkunniga bland dessa som Norwich valt ut. Flertalet är britter som Lord Byron, John Ruskin och Robert Browning. Frankrike bidrar med Napoleon själv, Tyskland med Richard Wagner och USA med Henry James. Mark Twain diskvalificerade sig enligt Norwich genom att spontant tycka så illa om den stad som andra älskat till vanvett.Fascinerande kulturhistoriaEn annan som saknas är William Turner. Varför inte George Sands och Alfred de Mussets stormiga besök på 1830-talet fått komma med är också en gåta. Men om detta drama kan man läsa i Knut Ståhlbergs Paris på de älskandes tid.De berömda besökarnas vistelser i Venedig är ett stycke fascinerande kulturhistoria i sig. De kom dit för att älska, måla, skriva, komponera eller bara njuta. Somliga kom för att leva livet, andra för att lämna det. Deras besök ger också författaren anledning att uppehålla sig vid de olika palats där de bodde och vid vad som förmodligen ligger honom varmast om hjärtat, stadens egen utveckling under det första århundradet efter Republikens fall. Revolutions-året 1848—49, då venetzianarna sökte kasta av sig det österrikiska oket och skapa en ny republik, får också sitt eget kapitel med revolutionsledaren Daniele Manin som centralgestalt.Biennaler och filmfestivalerTillsammantaget en färgsprakande kavalkad av europeiskt kulturliv på 1800-talet i en av Europas i särklass vackraste och märkvärdigaste städer.I sitt efterord hotar författaren att inte återvända till Venedig för att skriva om 1900-talet, som han betecknar som alltför banalt i jämförelse med vad som varit. Det vore synd.Biennalernas och filmfestivalernas Venedig har också utövat sin tjuskraft för att inte tala om besökare som Thomas Mann, Ernest Hemingway, Peggy Guggenheim och Joseph Brodsky.