Det fria livet blir ofritt

En man vandrar längs en gata i Wien. Plötsligt dinglar ett tomt cigarettpaket i ett snöre framför hans näsa. Hallå, har du en cigarett åt mig undrar en 17-årig punkbrud från fönstret ovanför. Hon heter Ulli, har just hoppat av skolan och i hennes lägenhet pågår en fest. Det är 80-tal, sommar och stämningen är euforisk.

Tillsammans med den nyfunna vännen Edi reser Ulli ut i Europa utan pass och pengar. De sover i parker och livnär sig med hjälp från tillfälliga bekantskaper, ständigt höga på vetskapen om att de lever på samhällets gräns. Kanske lite friare än alla andra.

Men snart visar det sig att friheten har ett pris, och att den som inte har några pengar får betala med det enda kapital som man (eller dam) alltid bär med sig: sin kropp. Den skugga som bara kunde anas i början av berättelsen blir så småningom en allt mörkare virvel av drogmissbruk, utnyttjande, kriminalitet, prostitution och sexuella övergrepp. Är de dunkla drifterna tillräckligt starka sviker både de generösa medmänniskorna och de nära vännerna. Samtidigt finns hos Ulli en aldrig sviktande övertygelse om vikten av att känna att man lever varje dag som vore den just den sista. Och ur det svarta och svåra föds så småningom ett feministiskt uppvaknande.

De senaste åren har köerna till seriemontrarna på bok- och biblioteksmässan i Göteborg ringlat sig långa. Detta är ett bevis på den feministiska serievågens framgångar. Till stor del har denna våg handlat om att omformulera kulturhistorien och kanon – till exempel genom att lyfta fram kvinnliga erfarenheter och historiska personer, eller att parafrasera myter och sagor utifrån feministiska perspektiv. Idag är sista dagen på resten av ditt liv kan, eftersom den har översatts och publicerats av feministiska serieförlaget Kolik, förstås som en del av denna våg. Samtidigt har romanen klara likheter med Marjane Satrapis Persepolis i sin dokumenterande realism och skildrandet av 80-talets Europa utifrån självupplevda erfarenheter.

Det autentiska anslaget förstärks genom sparade dagbokssidor, fotografier och tiggarlappar som dyker upp mellan kapitlen, medan den tecknade stilen är lika idealiserande som i seriestripparna i en tjejtidning. Detta resulterar i en dynamisk framställning där den stundtals ganska mörka och svåra berättelsen ramas in i ljus glättighet. En liknande ambivalens präglar romanen tematiskt: punklivet är vackert men smutsigt, människor är generösa, men vill ha någonting i utbyte. Ulli är fri men ändå ofri.

På många sätt är detta en berättelse som är så helgjuten att det känns som om den alltid har funnits. En möjlig invändning skulle kunna vara att Ulli själv stundtals tycks censurerad. Bland heroinmissbrukarna, hallickarna och hororna – och i motsats till vännen Edi – framstår hon som genomgående rättrådig, smart och präktigt anständig. Men så finns det en scen mot slutet där de båda förväxlas hos polisen, Ulli anklagas för Edis brott. Och plötsligt uppstår den osäkerhet hos läsaren som gör berättelsen perfekt.