Det förflutnas närvaro i nuet

När Siri Hustvedts pappa var döende bad hon om hans tillåtelse att få använda material från en biografi som han hade skrivit åt sin familj och sina vänner, i en ny roman som hon jobbade med. Han gav sitt medgivande, och hon arbetade in hans berättelser om hur det var att växa upp under depressionen på den amerikanska landsbygden och hans upplevelser som soldat under Andra världskriget i sin roman. Den kommer nu ut i översättning av Rose-Marie Nielsen, under titeln Sorgesång. Hustvedts far blev också förebild för en av karaktärerna, berättaren Erik Davidsens pappa Lars, som i bokens början nyligen har avlidit. Romanen utspelar sig under sorgeåret efter hans bortgång.

När Erik och hans syster Inga går igenom faderns efterlämnade papper hittar de ett brev från en okänd kvinna, Lisa, som uppmanar honom att hålla sitt löfte och aldrig berätta för någon vad som hände med en kvinna som uppenbarligen är död. De båda syskonen inser att de kanske inte kände sin pappa så väl som de trodde, och börjar tillsammans leta efter denna mystiska kvinna, och efter sanningen om sin far.
Samtidigt flyttar en ung kvinna och hennes lilla dotter in i Eriks hus. Han blir genast förälskad, trots att hon bara visar ett svalt intresse. Men när en okänd man börjar lämna obehagliga, smygtagna foton på hennes trappa är det honom hon vänder sig till, och han blir alltmer indragen i hennes och barnets liv. Erik anar att hon vet vem förföljaren är.
I samma veva kontaktas Inga av en kvinna som hotar med att avslöja saker om hennes avlidne make, som var en berömd författare.

"Min syster kallade det 'hemligheternas år'", är de ord som Erik inleder berättelsen med, och det är förstås vad detta är, en bok om hemligheter och gåtor, och om hur det förflutna hela tiden är närvarande i nuet och fortsätter att påverka och omskapa det. Det är också en övertygande skildring av hur allas våra liv är ohjälpligt intrasslade i varandra och hur vi ytterst är varandras ansvar, och räddning. Solidaritet, vänskap, familjesammanhållning och gammal hederlig medmänsklighet visar sig vara genomgående motiv i boken.
Genom att infoga de autentiska avsnitten ur faderns självbiografi i handlingen tecknar Siri Hustvedt en bred bild av emigranternas vedermödor i det nya landet. Ekar stumt i bakgrunden gör dessutom den 11 september - som en påminnelse om den moderna tidens prövningar kanhända, och en grogrund för framtida generationers ärvda trauman. Boken får ytterligare ett skikt genom de patienter som Erik möter på sin psykiatriska klinik, och som ofta kämpar med undertryckta minnen av trauman i barndomen.
Det är många trådar som vävs in i berättelsen och även om den stundtals kan kännas något överlastad spricker det aldrig, eftersom Siri Hustvedt tvinnar ihop alla trådarna runt en rad gemensamma teman och motiv. Det är mycket skickligt gjort.

Siri Hustvedt är som bekant gift med en annan framgångsrik författare, Paul Auster, och den som är spekulativt lagd skulle möjligen kunna leta efter självbiografiska inslag i porträttet av Inga. Till exempel i hennes frustration över att inte bli sedd för den hon är, utan enbart som hustrun till den berömde författaren.
Det kan också noteras, att trots att Auster och Hustvedt egentligen är två sinsemellan mycket olika författare finns det i den här boken vissa konstnärliga beröringspunkter mellan deras verk. I Sorgesång finns till exempel en detaljerad beskrivning av en surrealistisk filmsekvens, som genom sitt sätt att använda färger, förväxlingar och abrupta scenbyten skulle ha kunnat vara som hämtad ur någon av Austers romaner.

Som så ofta hos Hustvedt utspelar sig mycket mellan raderna och hon har ett fenomenalt öga för detaljer, och för nyanser i mänskligt beteende. Samtliga personer i boken, även de hastigt förbiskymtande sidofigurerna, är tecknade med knivskärpa, medkänsla och psykologisk trovärdighet. Det är känsligt, välskrivet och mycket tonsäkert. Sorgesång är en bok utan ett enda falskt ackord, som därtill är särdeles underhållande och engagerande.

Det enda som skulle kunna hindra att denna blir Siri Hustvedts definitiva genombrott i Sverige är möjligen den mesiga titeln. Originalets The Sorrows of an American är åtskilligt kärnfullare än den intetsägande svenska titeln. Det är synd, för Sorgesång är allt annat än banal eller menlös. Tvärtom är den ett tecken på att Hustvedt går från klarhet till klarhet.

Det förflutnas närvaro i nuet

Känsligt, välskrivet och mycket tonsäkert, anser Catrin Ormestad om författaren Siri Hustvedts nya roman Sorgesång som ges ut på måndagen.