Det förflutna skrämmer

En bra roman kan med litteraturens materia och energi kröka tidrummet. Ett outgrundligt liv blir plötsligt förnimbart. Marcel Prousts är med sin väldiga svit bara det bästa exemplet på en författare som tagit den möjligheten på allvar.

Brittiska Julian Barnes, som slog igenom stort med Flaubert's parrot 1984, är ett annat, samtida exempel. Med den nya romanen, Känslan av ett slut, bevisar han dessutom att projektet inte kräver tusentals sidor. Spaningen, kampen, komedin, kan i en skicklig författares händer rymmas på 192 sidor.

Det handlar om Tony Webster, en före detta byråkrat och numera tillräckligt nöjd pensionär som genomlever sina sista dagar i jämn händelselöshet. Han har en okej relation till sin dotter, och en varm men sporadisk kontakt med sin exfru. Livet skulle kunna sluta där.

Men så en dag dimper ett brev ned i brevinkastet, som så ofta förut i litteraturhistorien. Det visar sig att Tonys filosofiske barndomsvän Adrian, som tagit livet av sig, testamenterat sin dagbok till Tony. Problemet är bara att Veronica, Tonys ungdomskärlek som lämnade honom för Adrian, vägrar att ge ifrån sig dokumentet.

Så anländer ytterligare ett brev. Det har hans underskrift och många år på nacken. Han skickade det till Adrian och Veronica efter att han fått veta att de blivit ett par. Det står fruktansvärda saker där, och vissa meningar tycks med facit i hand obehagligt profetiska. Vem var han på den tiden?

Brevet blir en Madeleinekaka med bitter smak. Tony tvingas återvända till en tid och ett liv som han trodde sig redan ha färdiganalyserat och utrett, med start i tidiga ungdomens London. Allt måste ruckas på, inte minst bilden av Veronica, som i hans ögon för länge sedan stelnat i ett tryggt mönster av svekfullhet, manipulation och känslokyla.

Känslan av ett slut är en tekniskt mycket skicklig bok. Första delen har en distanserad, lätt komisk ton. Det går snabbt framåt. Väl valda spegelskärvor läggs bredvid varandra tills livets vanliga ansiktsuttryck, format lika mycket av ungdomens förhoppningar som vuxenhetens besvikelser, ser tillbaka på läsaren. Det är vemodigt och allmängiltigt. Och ganska konventionellt.

Efter det första brevet, brytpunkten, brottet, förändras stämningen. Det yttre tempot dras ned, tiden stannar upp och gestaltningen lämnar plats för introspektion. Samtidigt ökar paradoxalt nog intensiteten.

Visst behärskar Barnes thrillerförfattarens alla redskap. Han låter en efter en av de pistoler som med matematisk precision placerades på scenen innan ridån gick upp komma till användning. Ändå är det inte i första hand detta som gör Känslan av ett slut till en bladvändare. Den till obehag gränsande spänningen kommer sig ur något annat: brottandet med tid och rum.

Matchen blir för Tony Webster allt mer desperat fram till den rätt skräckinjagande upplösningen. Det är 192 omtumlande och, inte minst, uppfordrande sidor. Ett liv har passerat. Levt i lögn.