Det färgade glasets historia

På elvahundratalet, då det multinationella kolonisationsföretag som kallas för korståg ägde rum, började man sätta upp färgade glasfönster i kyrkorna. Tidigare brukade man ha ljusintag genom tunna alabasterskivor. Det kan man se till exempel i Ravennas kyrkor. Konsten att göra färgade glasfönster lärde man sig av araberna i orienten. En smula senare under tolvhundratalet kom en annan nyhet, som man lärde sig av muhammedanerna i Spanien, de silverskimrande grisaille-fönstren som inte hade några bilder. De första fönstren med bilder som har bevarats finns i katedralen i Augsburg och utfördes ett stycke in på elvahundratalet. På dem ser man profetgestalter.Svarta blyspröjsarNär gotiken snabbt kom att bli den dominerande stilen i kyrkoarkitekturen med spetsvalv, med vida och höga färgade glasfönster och ytterkon- struktioner med strävpelare som tog mot taktyngden så att väggarna inte var bärande element, blev hantverkarna allt mer skickliga i måleri med färgerna i blåst glas, som slogs i småbitar. Varje glasbit var i en enda färg, men kunde få mörka inslag med vad som kallas för svartlod. Glasbitarna fogades samman som större mosaikbitar omgivna av svarta blyspröjsar. Eftersom fönsterna hade ett tilltagande omfång måste de också få stöd av järnarmering.Medan de romanska kyrkorna hade ett ljusdunkel och var som relikskrin blev de gotiska katedralerna fyllda av färgat ljus. Detta ljus ändras under dagens lopp allt efter solens gång. När jag kom hem efter en resa i Frankrike och entusiastiskt talade om katedralen i Chartres, fick jag frågan av en äldre konsthistoriker:"När var du där? Hur dags?""Mellan tolv och två, om jag inte minns fel.""Man skall vara där från sex på morgonen till sex om aftonen. Kom ihåg det!"Under medeltiden uppfattades de färgade glasfönstren som mirakulösa och med en teologisk innebörd. Ljuset tränger genom glasen utan att de spricker och på samma sätt bebådades Maria utan att hennes jungfrudom upphörde. Om dettadiktades, sjöngs och predikades under medeltiden.Rymden i katedralernaNumera kan man läsa mycket om denna konst i kyrkorna, men bildåtergivningen är alltid problematisk. På foton avbildas de färgade ytorna, medan glasfönstrens prakt inte bara finns på glaset utan också i det färgade ljussom finns i rymden i katedralerna. Om detta skriver Ann-Marie Sälde mycket insiktsfullt i en bok med titeln Att hantera färgat glas (AUU rapport nr 3 från Konstvetenskapliga institutionen). Tidigare har hon utgett sin doktorsavhandling om Bo Beskows glasfönster i Skara domkyrka. Den nya boken är ett utmärkt komplement till den boken.Temat för arbetet är hur man på artonhundratalet kompletterade i kyrkorna förstörda glasfönster och prydde nya kyrkor med nya glasfönster. Århundradets dyrkan av medeltid blev i det avseendet problematisk. Numera bestod inte dessa färgade glasfönster av småbitar av blåst glas. Under medeltiden hade glaset ojämnheter och blåsor som det nya planglaset saknade. Effekten blev en annan. De historiska kunskaperna ökade dock hos konservatorer, glasmästare och konstnärer. Under medeltiden, omkring 1120, var Roger verksam i Helmarshausen, ett kloster i Tyskland. Där skrevs av Theophilus — som man anser var just Roger — en bok om de konster som utfördes av klosterbröder, De divarsis artibus. Här skildras glaskonsten.Att mästarna i glashyttorna hade en god social ställning kan man ana av ett glasfönster i katedralen i Münster där mäster Gerlachius signerar ett fönster och tillfogar ett självporträtt.Man kan undra om vi i Sverige hade sådana mästare. En mästare omtalas skriftligt som klosterbroder i Vadstena. Johnny Roosval, en fantasifull konsthistoriker, har berättat om mästare som under medeltiden på Gotland gjorde glasfönster. Enligt min kätterska mening är de gotländska fönstren köpta i Tyskland och fraktade till Gotland. I en kyrka på Grönland hade nordborna glasfönster som var inköpta på kontinenten och förda fjärran västerut. Sådan handel med glasfönster skedde i Nordeuropa.Romantikens tidsålderMed studier av gammalt och med ny teknik började man skapa fönster i kyrkorna under romantikens tidsålder. Ritmästaren vid Uppsala universitet Johan Way utförde fönstren i Vasakoret i Uppsala domkyrka. Vid restaureringav Domkyrkan har de borttagits men Ways verk har varsamt efterbildats. I Ann-Maris Säldes bok kan man följa tillkomsten av glasmålningarna i Domkyrkan allt efter de många restaureringarna. Hon skildrar också medryckande Trefaldighetskyrkans glasmålningar, som utfördes av Carl Wilhelm Pettersson.Under nittonhundratalet användes norrmannen Emanuel Vigeland, yngre bror till Gustav, som skapade Frognerparkens skulpturer, för uppdrag att skapa glasfönster, till exempel i Lunds domkyrka. Einar Forseth utförde kompositionerför katedralen i Coventry i England efter andra världskriget. Förlagorna till dem kan man nu se i församlingssalen vid Odinslund. Annars var Harald Lindberg flitigt sysselsatt med att skapa kyrkliga glasfönster i vårt land. Jan Brazda gjorde utsmyckningar med tjockt glas i Växjö domkyrkas fönster. I Skara domkyrka utförde Bo Beskow sina fönster.Bakom denna nyskapande verksamhet låg nygotikens fönstersmyckningar. I Frankrike, Tyskland och England var under artonhundratalet en intensiv verksamhet. William Morris och hans prerafaelitiska vänner bidrog till denna färgskimrande konst. I vårt land gav familjen Ringström, som drev ett glasmästeri med stora historiska insikter i Stockholm, konstnärerna ett tekniskt stöd i gamle Theophilus' anda. Om detta berättar Ann-Marie Sälde med stor sakkunskap.För egen del har jag grubblat över varför de moderna konstnärerna blir historister så fort de skall göra färgade glasfönster. Redan på femtonhundratalet hade man skapat glasytor med flera färger. Detta har betytt mycket för konstglaset, men det har inte påverkat kyrkoutsmyckningarna särskilt mycket. Konstnärerna har haft den gotiska utsmyckningen som förebild. Ett undantag känner jag dock, ett smycke i modern glaskonst. Vasarély har i Mexico City utfört glasfönster med stora ytor av glas i olika färger. Han har visat på en ny art av arkitektonisk utsmyckning i glas.