Destillat av kristen kultur

Att läsa Jesper Svenbros nya diktsamling är som att stiga in i en värld där klockorna stannat, stillhet råder och alla seklers stora tänkare osynliga och på en gång viskar klokheter och eviga frågor. Svenbro är det mest utpräglade exempel på klassisk bildning - professor i grekiska i Paris, medlem av Svenska akademin, poet och översättare -och titeln på dagens volym, Vingårdsmannen och hans söner signalerar omedelbart vad som ännu mer än förr blivit det centrala temat för hans lågmält resonerande, oftast tvåsidiga dikter. Det är kristendomen och kärnan av den kristna kulturen. I enkla eller ibland mer krävande berättelser , ur det egna livet eller familjens, ur Bibelns värld eller de teologiskt och språkligt lärda miljöer som faktiskt fortfarande finns, hämtar Svenbro sens moraler eller symboler för de klassiska existentiella problemen, hur man bör leva, hur världen är funtad, vilka värden som består. Med undantag för t ex en hårddisk i en bisats skulle det mesta av innehållet kunnat skrivas under vilket av de tre senaste århundradena som helst, även om det lediga tonfallet röjer nutiden.

Svenbro rör sig främst mellan fyra geografiska poler: Skåne, där hans far var präst, Paris där han numera verkar, Grekland, vars språk och kultur han är expert på., och Palestina på Jesu tid. Ibland inflikar han resonemang om tolkningen av vissa grekiska ord, men knappast för att imponera eller folkbilda utan därför att orden och sammanhangen däromkring spelar en väsentlig roll för ett slags livsvisdom han söker. Ännu starkare märks denna drift i barndomsglimtarna av t ex hans tydligt beundrade far på sjukbesök hos en nästan döende. Han vet inte vad de talade om "men hela rummet lyste/ av deras gemensamma glädje." Några exakta religiösa ståndpunkter spikas inte fast, men ironin märks gentemot en enkel materialism: "Du är en säck äggviteämnen, din tanke är bara/ en svagströmsaktivitet i materien?" Det Svenbro är kritisk mot är framför allt "oviljan att förundras". Undran inför oändligheten är eller kan åtminstone ofta vara en inkörsport till religiösa funderingar, så också för honom, men allra starkast tycks förebilder ur livet och historien - t ex de egna föräldrarna - ha format den livssyn som skymtar.

Ofta dubbelexponerar Svenbro flera situationer, t ex Jesu uppståndelse, en Rembrandt-tavla av det motivet och en mulen påskdag i Skåne. Han knyter samman starkt traditionella atmosfärer och små inslag av något nytt eller nytänkande. Forntidsexpertens fascination över t.ex. arkeologiska fynd, i Nildalen eller Israel, märks apropå det s k Thomasevangeliet. En del dikter kan likna koncentrerade miniessäer, de ger relativt exklusiva doser av kvalificerad bildning, ett intressant resonemang men också en liten poetisk fläkt tack vare den stillhet och allvarliga begrundan som genomsyrar hela samlingen. Samlingen inramas av några dikter som direkt anknyter till Svenbros syskon, bl a en där han tycker sig se sin bror men upptäcker att det är han själv i en skyskrapas spegelliknande glasväggar. Men Svenbro blir inte privat ens när han verkar vara det; här finns alltid en självständig och läsarinriktad reflexion bakom de självbiografiska episoderna. Dikt behöver ju inte vara rimmad eller ens särskilt rytmiskt uppbyggd för att vara riktig dikt, däremot förtätad och med något visst som inte kan sägas på vanlig prosa. Det kravet uppfyller verkligen Jesper Svenbro.

Destillat av kristen kultur

Jesper Svenbros nya diktsamling, som kommer ut i dag, är ännu mer än de tidigare centrerad kring kristna motiv och tankegångar, konstaterar Tore Winqvist.