I sju år har Carl-Johan Malmberg jobbat på sin magnifika studie av William Blake (1757-1827) med den suggestiva titeln Stjärnan i foten. Numera anses Blake vara en klassiker i engelsk litteratur. Men så har inte alltid varit fallet. Länge hånades han både för sin poesi och sin bildkonst.
T S Eliot avfärdade honom som en smått galen mytskapare. Det är lätt att hålla med Eliot vad gäller flera av de episka verken med deras snåriga symbolik. Däremot visar Blake sitt mästerskap i sina aforismer och i Songs of innocence and of experience.
Malmbergs bok är den första större presentationen av Blake på svenska där hans olika sidor integreras: människan, poeten, konstnären och tänkaren. Dikt och bild, liv och tanke relateras till varandra på ett fascinerande sätt. Resultatet har blivit en mycket vacker bok rikt illustrerad med Blakes säregna bilder och med löpande noter i högermarginalen. Bara noterna är ett läsäventyr.
Det som binder samman Malmbergs porträtt är Blakes radikala tänkande som gick på tvärs mot tidens filosofiska, politiska, religiösa och estetiska föreställningar. Det som detta tänkande kretsar kring är frågan vad en människa är, med andra ord våra existentiella möjligheter och begränsningar. Blake utforskar människans kluvenhet och gör denna kluvenhet till visionen av den nya fria människan. Därför är hans tänkande lika viktigt
i dag som i början av 1800-talet. Men det är ett tänkande som framför allt är sinnligt, visionärt och kreativt. Blake tänker genom att skapa i ord och bild. Det är en konst som förvandlar genom ”imagination” eller inbillningskraften, den gudomliga gnistan i människan.
Malmberg talar om det magiska Blakeögonblicket som många vittnat om. Sitt eget Blakeögonblick upplevde han en kväll i New York 1993 då han bläddrade i Jerusalem och fastnade för etsningen av vandraren Los med en lampa i handen. Det blev hans ingång till Blakes universum.
I sin studie följer Malmberg Blakes personliga och konstnärliga utveckling genom att göra nedslag i vissa nyckelverk, som exempelvis diktcykeln Songs of innocence and of experience från 1794 och eposet Jerusalem från 1820. Men mest koncentrerar han sig på bildkonsten genom att analysera sådana berömda etsningar som Albion rose, Newton och The ancient of days.
Albion rose representerar glädjen som livshållning men det är en tillkämpad glädje eftersom den bygger på befrielse från arbetets slaveri under industrialismen. Albion blir nästan en marxistisk revolutionär. I Newton kritiserar Blake upplysningstidens förnuftstro och religiös dogmatism i The ancient of days. Detta är de tre onda krafterna i hans civilisationskritik. Som motbild lyfter han fram visionen av det möjliga hos människan representerad av inbillningskraften. Det möjliga pekar på människans potential för frihet och glädje. Det är hennes sanna sätt att existera. Att läsa Blake är att lära sig bli visionär, ”to cleanse the doors of perception. ”Världen och människan är inte fullbordade utan på väg att fullbordas i varje ögonblick. Detta är det kerygmatiska nuet, det nya nuet.
Enligt Malmberg är Blakes konst en ”rörelsekonst”, både i fysisk och mental mening. Han visar oss hur vi kan överskrida tankens och känslans gränser. Han är en visionär orosmakare som utmanat etablerade sätt att tänka i två sekler. Därför är Blake så levande än i dag på 2000-talet.