Den tredje kulturen och ledarskapet

Det var 1959 som den brittiske naturvetenskapsmannen och romanförfattaren C P Snow myntade slagordet "de två kulturerna" varmed han avsåg å ena sidan den på klassisk litteratur grundade humanistiska bildningstraditionen och å den andra den nya naturvetenskapligt tekniska, som hade fått sitt definitiva genombrott ungefär vid den tiden.I stort äger hans kulturkritiska diagnos alltjämt sin giltighet, men frågan är om vi inte i dag måste räkna med en tredje kultur: den ekonomiskt administrativa. Framgångsrika företagsledare tilldrar sig numera större offentlig uppmärksamhet än författare, konstnärer och naturvetenskapsmän och den ekonomiska vinsten av t ex medicinska och datortekniska framsteg förefaller viktigare än de underliggande vetenskapliga upptäckterna.Ledarskap ordet för dagenInom denna tredje kultur, som inom parentes sagt brer ut sig även inom universitetsvärlden, har invanda mönster för såväl affärsverksamhet som förvaltning visat sig förlegade, och gamla begrepp om ämbetsmanna- och direktörshierarkier vacklar. Inför detta nya och främmande ropar allt fler på goda ledare. Ledarskap har blivit ordet för dagen och temat för otaliga seminarier, fortbildningskurser och handböcker.Antingen som ett utslag av smart marknadsanpassning eller som ett försök att slå en bro mellan den första och den tred-je kulturen kan man tolka titeln på en liten bok av den klassiske grekiske författaren Xenofon, översatt och kommenterad av den lika lärde som flitige Sture Linnér. Ledarskap kallar han den fast den traditionella titeln, Oeconomicus, närmast kan översättas med Hushållaren. Den pensionerade fältherren och godsägaren Xenofon (428—354 f Kr) reflekterar där över mångahanda och ger bl a konkreta råd i skötseln av jorden med sådd, gallring, skörd, tröskning osv. Frågan om ledarskap kommer upp först mot slutet:"Några fältherrar gör sina män ovilliga att arbeta hårt eller utsätta sig för fara, och dessa bryr sig inte om att lyda annat än av nödtvång, och sätter rentav en ära i att motsätta sig sin befälhavare. [ ? ] Men gudainspirerade, tappra och kunniga fältherrar gör alla och envar rentav stolta att lyda och arbetar gärna hårt när det behövs. Liksom det förekommer hos enskilda soldater, som äger en viss medfödd arbetsglädje, så växer också under de goda befälhavarnas inflytande fram arbetsiver i en hel här."Lukrativ marknadXenofon var en högt bildad man, umgicks på förtrolig fot med själve Sokrates och är berömd för sin rena och klara prosastil. Vilka av vår tids framstående generaler, företagsledare och politiker kan man säga något sådant om? Den siste som kommer i närheten av detta ideal är kanske Winston Churchill, medan man helst vill bli förskonad från att läsa en bok författad av t ex president Bush eller någon Skandiatoppchef.De som skriver om ledarskap i dag har sällan själva nått de högsta höjderna, utom möjligtvis upplagemässigt. Marknaden för deras alster verkar vara lukrativ. Bokhandlare som annars mest tillhandahåller bestsellers, deckare och kokböcker har ofta välfyllda hyllor under rubrikerna Företagsekonomi och Socialpsykologi. Även en till omfånget ganska normal volym kan kosta uppemot 400 kronor vilket tyder på en läsekrets vars lektyr finansieras av firman eller organisationen.Vem som är bäst skickad att bedöma denna litteraturart kan diskuteras. Ingående ämneskunskap utgör normalt sett ett självklart krav på en recensent, men ibland kan en mind-re initierad se ting som går den sakförståndige förbi. Min egen erfarenhet som arbetsledare är begränsad och företagsekonomi har jag aldrig studerat. Det jag kan redovisa här är några intryck och reflexioner i egenskap av representant för den första kulturen på tillfälligt besök i den tredje kulturens värld, baserade på ett antal nyutkomna verk.Ledare med självaktning söker sig till företag och organisationer med god "publik image" (uttrycket valt för att vänja läsaren vid det svenskengelska hybridspråk som grasserar i denna kultur). Till en sådan image hör ett känt varumärke eller en logo; detsenare ordet kom in i svenskan först på 1950-talet, givetvis från engelskan. För en ledarskapsguru motsvaras logon av ett nyckelord som ger essensen av det budskap som förmedlas. Ett sådant är Funky (= som fungerar) vilket lanserades för fem år sedan av Kjell A Nordström och Jonas Ridderstråle, båda utbildade vid Handelshögskolan i Stockholm, enligt dem sedan hundra år tillbaka skolan för "eliternas elit" här i landet. Deras första gemensamma bok, Funky Business, skrev de själva på engelska och nådde en betydande internationell publik. Den översattes snabbt till svenska, och samma tillkomst har deras i vår utgivna Karaokekapitalism — management för människan.Karaoke är japanska och namnet på vad Nationalencyklopedin beskriver så: "Amatöristiskt framförande av populärmusik, som innebär sång till förinspelade instrumentala bakgrunder." I hrr Nordström & Ridderstråles tillämpning: "I karaokekapitalismens värld finns det oändliga individuella valmöjligheter. Men allt har ett pris. Du kan betala antingen med kapital eller med kompetens. Inne på karaokeklubben står företag och enskilda individer inför det slutgiltiga valet: kopiera andra eller skapa en egen framtid. Med benchmarking och best practice når du bara halvvägs till toppen. Vägra imitation — våga innovation."Att älska ett företagSå inleds första kapitlet och samma hurtigt svengelska stil karaktäriserar hela boken. Den förinspelade musiken är förstås de traditionella företagsstrukturerna medan de stora ledarna improviserar sina solon. De är utpräglade individualister och skapar just därigenom innovation. De är också karismatiska och uppväcker passionerad kärlek: "Vi älskar vår äkta hälft (åtminstone till en början). Vi älskar våra husdjur [?] Om människorna kan älska en schnauzer borde de kunna äls-ka ett företag." Måttet på en ledares förmåga är hur många "kolleger och kunder som är tillräckligt hängivna för att tatuera in företagets logotyp på armen (eller någon annanstans)". Vad som inte tycks bekymra dessa representanter för "eliternas elit" är att deras sättatt uttrycka sig kan te sig gans-ka vulgärt för dem som är skolade i den första kulturen.Ledarskap behövs även på lägre nivåer än superelitens och kräver där inte bara individualism utan solidaritet med dem som ska ledas. Mer om det i en följande artikel.@1a rubrik 54:Den tredje kulturen och ledarskapet@2c nedryck 24:Från antikens Xenofon till nutidens karaokekapitalism