Den slutgiltiga lösningen
I morgon högtidlighålls minnet av Förintelsens offer med anledning av 62-årsdagen av Auschwitz befrielse. Carl Johan Gardell har läst en angelägen bok om den nazistiska dödsfabriken.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Auschwitzkrematoriets massiva tegelbyggnader är ett fysiskt uttryck för nazisternas ohyggliga slutliga lösning. Mördandet skulle inte längre äga rum i ombyggda bondgårdar; nu skulle det utföras i fabriksliknande installationer som kunde förinta människor i industriell skala." Citatet har hämtats från bestsellern Auschwitz - The nazis & the final solution som i dagarna kommer ut i svensk översättning. Författaren, den brittiske historikern och tv-dokumentärproducenten Laurence Rees, har tidigare producerat tre prisbelönta tv-serier om andra världskriget för BBC och gett ut fem uppmärksammade böcker på samma tema. Boken Auschwitz bygger bland annat på ett hundratal intervjuer med gamla nazistiska gärningsmän och överlevande från lägren.
Mordet på Europas judar har beskrivits i tusentals böcker, tv-dokumentärer och filmer. Strålkastarljuset har ofta riktats mot nazisternas bottenlösa ondska och mynnat ut i spekulationer om den enskilda människans ansvar för sina handlingar i ett kriminellt samhälle. Rees kartlägger den historiska bakgrunden och den skoningslösa nazistiska förintelsestrategin i kriget mot Sovjetunionen. Folkmord och etnisk rensning i gigantisk skala var, ur nazisternas synvinkel, en nödvändig saneringsåtgärd när de skulle förverkliga sitt planerade ariska tusenårsrike. Här några axplock från den nya boken.
Hitler hade grandiosa planer för Tyskland. Efter den förmodade segern i världskriget skulle Tyskland dominera hela den europeiska kontinenten och upprätta ett gigantiskt kolonialvälde på det besegrade Sovjets territorium. Genast vid krigsutbrottet 1939 påbörjades omdaningen av Europas etniska karta. Flera miljoner Volksdeutsche, som under hundratals år bott utanför Tysklands gränser i Östeuropa, skulle förflyttas till nya bosättningsområden i västra Polen. Samtidigt inleddes fördrivningen av regionens polacker till det så kallade Generalguvernementet, ett sannskyldigt bantustan i sydöst med Krakow som huvudstad. Efter anfallet mot Sovjet i juni 1941 kalkylerade Hitler med en drastisk reducering av antalet ryssar och de flesta andra östeuropeiska folk. Folkspillror skulle dock få finnas kvar som en nödvändig arbetskraftsreserv. Men det gällde inte judarna.
Beslutet att mörda Europas judar tog först form under hösten 1941, skriver Rees. Efter maktövertagandet 1933 släppte naziregimen lös en besinningslös terror mot Tysklands judiska befolkning, men det primära syftet var att utlösa en utvandringsvåg. I mars 1938, efter Österrikes annektering, kom Adolf Eichmann till Wien som chef för ett emigrationskontor. Där utvecklade han ett raffinerat system som berövade judarna det mesta av deras kapital och andra tillgångar innan de fick tillstånd att resa ur landet. Sommaren 1939 hade mer än hälften av alla tyska judar - ungefär 450 000 - lämnat det Stortyska riket.
Alla gränser stängdes vid krigsutbrottet 1939. Samtidigt fick Tyskland ansvar för ytterligare två miljoner judar i det ockuperade Polen. I maj 1940 föreslog RSHA-chefen Himmler att judarna skulle skickas till någon afrikansk koloni - till exempel Madagaskar - efter Frankrikes nederlag, men den planen fick skrinläggas. Våren 1941, när anfallet mot Sovjet planerades, kalkylerade nazisterna med en fördrivning till Sibirien.
Det nazistiska förintelsemaskineriet fann sina första offer bland etniska tyskar. I oktober 1939 utfärdade Hitler ett dekret som gav tyska läkare tillstånd att välja ut mentalpatienter och fysiskt handikappade för avlivning. Ett par månader tidigare hade han godkänt mord på handikappade barn. "Gaskamrar som utformats för att likna duschrum hade byggts i särskilda mordcentra" konstaterar Rees. För de ultradarwinistiska nazisterna var alla funktionshindrade människor livsodugliga, ballastexistenser som det var regimens plikt att utplåna i syfte att förhindra rasförskämning. På nyåret 1941 utvidgades eutanasiprogrammet till att omfatta de sjuka och andra arbetsoförmögna i koncentrationslägren. I början av december samma år, när den tyska krigsmakten kört fast utanför Moskva och Röda armén inlett sitt första framgångsrika motanfall, kapsejsade planen på att skicka de europeiska judarna till Sibirien. När inga fördrivningsmöjligheter återstod fattade nazistledarna det ödesdigra beslutet att klassificera alla judar som ballastexistenser, dömda till utplåning.
"Jag var aldrig grym - aldrig har jag låtit mig förledas till misshandel." Så skrev Rudolf Höss, kommendanten i Auschwitz, i sin beryktade självbiografi. Avlivningsproceduren var lugn, lidelsefri och ohyggligt effektiv. Rees har skrivit en mycket viktig bok.
Laurence Rees
Auschwitz, den slutgiltiga lösningen
(Prisma, sv övers Stefan Lindgren)
Auschwitz, den slutgiltiga lösningen
(Prisma, sv övers Stefan Lindgren)