Vad är det som avgör vilka vi blir? Är det vårt jobb? Det land vi är uppvuxna i? Vår plats i samhällshierarkin? Eller är det de val vi gör och vårt sätt att hantera deras oanade konsekvenser som definierar oss?
I Pooneh Rohis debutroman ”Araben” följer vi två personer som befinner sig på var sin sida om valet – en ung kvinna som står inför flera stora beslut och en äldre man som redan gjort alla livsavgörande val och nu åker planlöst omkring i Stockholm med en gammal portfölj och betraktar andra människor som färdas mellan destinationer. Han avundas deras stress och försöker se lika stressad ut för att smälta in men inser till slut att det inte tjänar någonting till. Likt stationerna utanför tågfönstret har hans liv passerat och nu står han still, förpassad till samhällets bottenskikt som en avfallsprodukt.
Den unga kvinnan har å andra sidan hela livet framför sig. Hon är på väg att få en efterlängtad doktorandtjänst, letar lägenhet med äkta trägolv och är älskad av en modern man som inte vill annat än att bilda familj med henne. Hon har politiskt medvetna vänner som hon träffar regelbundet och är på raka spåret till ett äkta svenssonliv. Trots det ser hon på allt med en frånvaro, som om hennes liv inte riktigt är hennes.
Hemma hos hennes mamma utspelar sig en annan verklighet som hon inte heller lyckas delta i. Hon betraktar mamman med avstånd i blicken och förmår inte bli engagerad i mammans historier om släkten i det gamla landet. Mamman lever fortfarande med ena foten i Iran, lyssnar på persisk radio och får ibland besök av en persisk poet som pratar med ord som i den unga kvinnans öron låter vackra men ofta är svåra att förstå.
Även om det är livsval som är romanens huvudtema är det blicken som fängslar mig. Blicken med vilken den unga kvinnan betraktar det liv som hon ännu inte börjat leva. Blicken som andra ser på henne med och som sällan stämmer överens med hennes egen. Blicken som kategoriserar den äldre mannen som ”araben” med allt vad den kategoriseringen innebär.
Den här romanens stora styrka är att den visar hur stor roll andras blick spelar i vad för sorts människor vi blir. Vi vill gärna tro att vi är fria och att vi kan välja våra liv, men till syvende och sist väljer ändå livet åt oss. På sina ställen tenderar texten att bli övertydlig och hade mått bra av några strykningar, men det är bara små detaljer i en för övrigt stark debut av en författare jag hoppas att få läsa mer av i framtiden.