Den eviga gåtan Kafka

En ny bok:Torsten Ekbom: Den osynliga domstolen. En bok om Franz Kafka (Natur och Kultur)Skribenter sådana som Torsten Ekbom skulle vi behöva fler av: belästa, kringsynta och engagerade älskare av konst, musik och litteratur, med ena benet i vetenskapen och det andra i journalistiken och dessutom stilistisk förmåga. Sina talanger på detta viktiga mittfält demonstrerade han bland annat i boken Bildstorm (1995) som i essäistisk form behandlar modernismen inom de olika konstarterna. Han har själv ett förflutet som experimentell romanförfattare, och kan man tala om en gemensam nämnare för all hans författarverksamhet så är det den avantgardistiska modernismen.Kalejdoskopiskt greppEkboms senaste, just utkomna bidrag är en monografi över modernisten Franz Kafka: Den osynliga domstolen. Det är en omfångsrik bok med rikhaltiga, ofta mycket kritiska hänvisningar till den enorma forskningen i ämnet, en ordentlig bibliografi samt register — med andra ord till det yttre snarlik en avhandling. Men det akademiskt disciplinerade saboteras redan från början då han karakteriserar sin uppläggning med ordet kalejdoskopisk, vilket visar sig tjäna som försvar både för ett fritt associerande framställningssätt och rena slarvet. I stort följer Ekbom Kafkas författarbana kronologiskt med särskilda kapitel för varje verk, även de större novellerna. Det är en enkel och naturlig disposition vars enda fel är att författaren inte gjort sig mödan att arbetat igenom sitt manuskript tillräckligt för att undanröja ett otal, ibland t.o.m. ordagranna upprepningar. Att han ber om ursäkt för dem i inledningen gör inte saken så mycket bättre.Två metoderLitteraturvetenskapligt sett tillämpar Ekbom två av den traditionella forskningens huvudmetoder, den komparativa och den biografiska. När det trista arbetet på försäkringsbolaget inte krävde all hans tid läste Kafka vitt och brett och satt gärna på något kafé och diskuterade konst och litteratur med vänner och bekanta. Prag i början av 1900-talet var en kulturellt synnerligen livaktig stad med rikt teater- och musikliv, avantgardistiska tidskriftsredaktioner ock konstnärskotterier. Att Kafka tog intryck av allt detta är självklart och det har visat sig givande att spåra litterära impulser i hans verk. Den disposition Ekbom valt med verkens kronologi som stomme gör det lätt att integrera de komparativa resonemangen i framställningen.Besvärligare blir det med den biografiska bakgrunden. Att som Ekbom gör aktualisera den när den som tydligast framträder i ett eller annat av de skönlitterära verken innebär att det inre sammanhanget i Kafkas utvecklingsgång försvinner och hans personlighet kommer att framstå som ganska statisk, en gång för alla präglad av de mindervärdeskänslor den förtryckande fadern från första början inplanterade i honom. En "livsoduglig, blodsugande parasit, en 'Schmarotzer'", var vad fadern kallade honom, denne fader som arbetat sig upp till småborgerligt välstånd som köpman i centrala Prag. Visst utgör denna tidiga prägling nyckeln till mycket i Kafkas liv och författarskap men man skulle velat veta mer om familjen i övrigt, om modern och systrarna och fästmön Felice Bauer, med vilken han utväxlade en mycket stor mängd, bevarade brev. Hon förblir suddig i konturerna boken igenom medan hans förälskelse mot slutet av livet, den betydligt yngre och mycket frigjorda Milena Jisenská, porträtteras med livfulla detaljer.Et så vitt bekant nytt bidrag till den biografiska forskningen utgör Ekboms högst sannolika teori att den tidvis invalidiserande huvudvärk Kafka led av var av det slag som fått namn efter den amerikanske läkaren B.T. Horton, verksam på 1930-talet. Den karakteriseras av attacker som uppträder i långa skov och i smärta överstiger t.o.m. elakartad migrän. Utöver denna åkomma, som har hormonell bakgrund, led Kafka även av tuberkulos, den sjukdom som ändade hans liv 1924 vid bara 40 års ålder. Själv menade han att båda var psykiskt betingade och beskriver i ett brev förhållandet mellan dem på sitt oefterhärmliga vis:Det förhöll sig så, att hjärnaninte längre kunde bära all sorgoch smärta som ålagts den. Den sa: "jag ger upp, men finnsdet någon annan här som harintresse av att hålla det hela vidliv kan han överta en del av minabördor så kanske det går ett tag till." Då anmälde sig lungan, mycket att förlora hade den väl inte. Dessa underhandlingar mellan hjärna ochlunga, som fösiggick utan min vetskap, måste ha varit rysliga.Ekbom refererar en mängd mer eller mindre fantasifulla tolkningar av Kafkas personlighet verk men förhåller sig välgörande skeptisk till de flesta av dem. Romanerna och novellerna är först och främst litteratur, understryker han, inte rebusar eller chiffer.AnagramPå en punkt bejakar han emellertid chifferteorin. I flera av de fiktiva personernas namn tycker han sig se anagram av författarens eget, t.ex. de tvåstaviga namn där båda vokalerna är a, som i Kafka: Gregor Samsa (iFörvandlingen) och Eduard Raban (i Bröllopsföreberedelse). Samsa har också — mer långsökt — förknippats med det indiska religionsfilosofiska begreppet Samsara: tre a:n som i Franz Kafka.Ekbom fascineras även av den läsart som K-E Grözinger introducerade så sent som 1992 med sin studie om Kafka och den judiska kabbalan. I synnerhet Processen lånar sig väl till en sådan utläggning. Romanens domstol med sina slutna portar och trappor upptill olika nivåer har slående likhet med gamla chassidiska föreställningar om själens himmelsfärd efter döden. "Den säregna atmosfären i Processen, kan man alltså notera, uppstår när Kafka inplanterar denna medeltida föreställningsvärld i modern storstadsmiljö", säger Ekbom på sidan 154 — och 14 sidor längre fram återkommer delvis samma formulering: ett typiskt exempel på ett kapitel som skulle mått väl av lite redigering.Allt som allt är Ekboms bok rik och stimulerande och utgör en utmärkt introduktion till Kafkas liv och författarskap. Att den långa stycken kan te sig som en inte helt färdigbearbetad materialsamling beror kanske ändå inte så mycket på slarv som på ett grundläggande drag i Ekboms författarpersonlighet, ett drag vars positiva uttryck heter intellektuell rörlighet, sinne för det nyckfulla i den konstnärliga skapelseprocessen samt nyfikenhet på fenomenet människa.